Aftonbladet – 24 februari 1848, sida 3

från Waxbolm. Denne man bar under loppet af några år Varit nog olycklig att anses som en välkommen och ofta sedd gäst på biribiklubbarne. Han sitter nu bysatt för förbindelse utgifven åt en af spelarne, för penningar, som han först spelat bort och sedan lånat af dem som plandrat honom samt tillslut åter till dam bortspelat. . Redan en gång förut har han varit i samma olycka, för skuld, tillkommen på samma sätt; men dena gingen återköpte ban sin frihet med ny förbindelse, som också riktigt måste infrias. Dente man är likväl icke de: enda exemplet på spelarnes grymhet, att, sedan de beröfvat en stackare dess penningar, äfven vilja be öfva honom hans frihst och med den hela bans verkningsförmåga. Ett ännu afskyvärdare exempel framvisa rådstugurättens protokoller deri, till nesa för menskligheten, förvaras minnesvården af spelirnes bjertlöshet, då en al dem, som hade till biträde en mycket anlitad jurist, yrkade ansvar såsom bedräglig gä!denär å en ung man, som haft olyckzinförstöra sin förmögenhet på dessa biribiklubbar och genom en till spelaren utgifven revers blifvit nödsakad att göra konkurs; och yrkade detta ansvar för det den andra på spel cch dobbel förslösat sin förmögenhet. Häåir var det icke allenast personsns frihst de ville röfva, sedan de störtat honom i olyckan; de nöjde sig,icke med mindre, än att från domstolen få en juridisk handling, som med svart på bv.tt intygade hans ärelöshet. Sselbusvärden förmåddes Lkkvål af sitt rättegångsbiträde att nedlägga sina ansvarspåståenden, sedan han likväl som vittner, bland andra, åboropat ett par af sina medintressenter i klubben, På eit så svart bandlingssätt kunde flera ex-mpel framdragas, om icke de redan anförda vore tillräckliga att uppröra läsarens känsla mot spelarne och deras yrke. Man må derföre inskränka mg fill, att omtala ett prof på, huru lagens brister beklagligtvis räcka en bjelpsam hand åt dem. För någon tid sedan hade tilltal skett för otillåtet spel vid klubben i Gaffelgränd. När bufvudmannen bl-f pliktfålld, nöjde han sig icke med mindre än en ögonblicklig hämnd på de vittnen, som efter gången ed måste säga sanningen. Han angaf dem således för att hafva i olvfligt spel deltagit och åberopade såsom vitt nen tvenne af sina kompanjoner, hvilka närvarit, utan att i spelet deit:ga. Vittnena blefvo verkligen bötfälide. Sådant gifver likväl anledning till betraktelser över det betänkliga i författningen, som stadgar böter för alla i spelet deltagande. Vid biribiklubbarne går så till, att, så fort någon irkommer i spelrumme!, nödgas ban genast lägga en sedel på tafl:n, på det han må blifve en af de spelande. Bankören har då alltid två af de sina närvarande, som icke deltaga i spelet, men hvilka han kan åberopa såsom vittnen mot den sf de andra, hvilken, i händelse af ett tilltal, skulle vittna sanning. Härigenom bar han ett farligt medel i sin h:nd att inverka på vittnesmålen, och man beböfver bott fråga någon af polisens embetsmän, hvad hans tanke är om ede..s belgd för spelarna, lör att få ett ned låiende svar. Det vore derföre väl om författningen blefve ändrid, och troligen skulle detta vara ett af de verksammaste bjelj medlen mot det onda. GX