Aftonbladet – 24 februari 1848, sida 3

SaUvllv UTlla vdia OIL al UC VTCIKSdiDHlaSte DJjolj 7 medlen mot det onda. GQ7 finsändt.) OM UTMÄTNINGSLAGARNA. En insänd artikel i Aftonbladet J4 33 påpekar i ganska allvarsamma ordalag de missbruk, som skola förefinnas vid utmätningsväsendet i något af rikets södra län, och föreslår derjemte förändring i utmätniogsförfattningarne, hvarigenom exekutionbestyren skulle blifva på kommunalstyrelser öfverlåtne. Med förutsättning, att de exempel, som i artikeln anföras, icke äro alltför mycket tillskurna i växten, eller kan hända rent af uppdiktade, kan man icke undgå att beklaga, det tjenstemän skola finnas, nog äreförgätne att plundra den fattige för att rikta sig sjelfva, och af hjertat önska det kraftiga korrektiv måtte sättas mot dylikt ofog. Insändaren, sjelf kronofogde i ett fögderi om 95 qvadratmils areal, 8 stora länsmansdistrikter och en folkmängd af 30,000 personer, anser utmätningsväsendet såsom det mest odiösa och besvärliga af alla sina åligganden, och fastän han kanhända mindre än någon af.sina kolleger besväras med dylikt (utmätningsnummern har nemligen icke under något af de ö sista åren öfverstigit 350 för hela fögderiet), är han dock artikelförfattaren tack skyldig för ett förslag, enligt hvilket han skulle befrias från detta i hans tycke så ledsamma åliggande. Då artikelförfattarens förslag likväl är nytt och saknar allt stöd af erfarenheten, villinsändaren anföra exempel på en för några år sedan här rådande praxis, och derigenom söka visa förslagets oduglighet. Min företrädare i tjensten hade nemligen, dels för att bereda gäldenärerne lindring i utmätningskostnaden och dels för att undgå besväret med tillsynen ö:ver utmätningsväsendet och det dermed förenade ansvar, tillåtit borgenärerne att sjelfve få utse utmätningsman, i följd hvaraf kronofogden endast å utslaget meddelade utmätningsorder för närmast intill gäldenären boende nämndeman eller eljest skrifkunnig bonde; följden häraf var, att gäldenärerne i några fall blefyo med största hårdhet behandlade, men i de flesta fall bedrefs utmätningsväsendet med den exempellösa liknöjdhet, att det knappt lönade mödan utsöka sin fordran, äfven om man visste gäldenären sitta i välstånd, och rättegångar emellan fordringsegare och de af dem utsedde utmätningsmännen, rörande bristande redovisning, hörde till ordningen för dagen. Kronofogden kunde man naturligtvis icke ställa till ansvar, enär ban endast på begäran meddelat förordnandet. Detta för rättstillståndet i landet så högst menliga förhållande fortfor länge, till dess en ny kraftfull länsstyrelse ankom, bemärkte den osäkerhet derigenom uppkommit för allmän och enskild rätt, och genast afskaffade detsamma genom en befallning, att inga andra än länsmän skulle af kronofogdarne kunna förordnas till utmätningsförrättare. Om nu utmätningsväsendet icke utan så stora olägenheter kan läggas i händerna på de upplystare bland allmogen, d. Vv. 8. personer hvaraf våra så kallade kommunalstyrelser bestå, och det i en ort der allmogen obestridligen besitter större lagkännedom och mera skrifkunnighet, än i någon annan ort afriket, huru skall det då gå med utmätningarne i socknar, der knappt någon bonde kan skrifva sitt namn, än mindre känner till en rad af utsökningsbalken? Om olämpligheten af artikel-författarens förslag, än vid första påseendet upptäckes, qvarstå dock de af honom anmärkte svåra missbruken, hvilka, om det än vore blott på en enda ort i riket de utöfyades, det dock tillhör hvarje för mensklighetens väl nitälskande menniska att upptäcka och förekomma. Utan anspråk på ofelbarhet vågar insändaren derföre framkomma med ett annat förslag. Konungens befallningshafvande skul!e nemligen vara pligtige att der ringaste misstanka för prejeri, begånget af någon exekutor, uppstår, affordra denne en af häradsrätten granskad och till riktigheten godkänd förteckning öfver alla utmätningsåtgärder under året, börande denna förteckning noggrannt upptaga gäldenärens namn och hemvist, afståndet derifrån vill utmätningsmannens bostad, dagen för utmätningsoch auktionsförrättningarne, det beräknade arfyodet serskildt för utmätningsförrättaren och gerskildt för biträdet, hvars namn äfven blefve utsatt, och skulle det, vid äfventyr af straff såsom för försnillning af allmänna medel, åligga exekutor att en sådan förteckning i noggrann enlighet med sanna förhållandet upprätta. I stället för granskning vid häradsrätterna kunde ju konungens befallningshafvande, om det ansåges lämpligare, remittera förteckningarne till granskning af i orten boende dertill förordnade förståndige män, hvilkas anmärkningar till konungens befal!ningshafvande skulle, för den åtgärd som ansåges nödig, öfverlemnas. Det bästa förslaget torde dock vara, att staten aflönar sina tjenstemän så, att de utan anspråk på någon ersättning af enskilde kunna fullgöra de åligganden dem tillkomma, hvarigenom många missbruk med thy åtföljande klagomål och reglementeringar af sig sjelf försvifina; men sådant torde få räknas bland pia desideria, så länge man envist