Aftonbladet – 24 februari 1848, sida 3

(Iasändt.) OM SPELHUS OCH SPELARE I STOCKHOLM. I Tredje Artikeln. Man lofvade i andra artikeln, att genom en följande kalkyl visa, att spelarnes lefnadskostnader äro så öfver höfvan stora för personer med deras samhällsställning, att de offer, som kommit inom de båda allmännaste spelhusens dörrar, under loppet af icke så många år, fått kontribuera med omkring en million rdr till dem, utgörande deraf 540,000 rdr, hvad som åtgått för sjelfva inrättningarnes behof, och resten, eller omkring 460,000 rdr, den summa som spelarne skulle hafva lefvat upp, en summa, som hade varit tillräcklig att aflöna lika många f våra högsta embetsmän under samma tid. Det måste vara obehagligt, att ffentligt tadla individers enskilda utgifter för deras lefnadskostnad, men då dessa utgfter gå till ett stötande slöseri och derjemte äro bestridda af olagligt förvärfvade medel, samt till en stor del så betydliga, just för att genom det frankalefvernet komma i beröring med personer, hvilkes kassor utgöra spelarnes point de vue, så blir det en pligt att äfven På detta ämne offra några ord. Kan:ke anser mången det: vara otroligt att per-oner i så låg samhällsställning, och af hvilka de fles:a äro ogifta, skulle lefva upp så enorra2 summor; men jag ber bonom blott egna några minuter åt denna sak, och han skall finna sig öfver!ygad att summan snarare kunnat ökas än nedsättas, för att träffa det rätta. De båda omtalade spelhusenz3 personal skulle hafva förslösat 460,000 rdr under loppet af de 15 år, som dessa existerat; ty någon serdeles anmärknivgsvärd förmögenhet hafva spelarne icke samlat på sitt yrke. Denna summa, fördelad på dessa 45 år, gifver en qvot af ungelär 83 rdr per dag. Nu är förhållandet att de biträden och vaktmästare, som vid klubbarne äro anställde, alltid gripa någon del af vinsterna på kille o. d. spel, hvari de deltaga med sina egna medel. Jag afdrager således 45 från dessa 83, såsom tillkommande dem, och detta utgör icke mer än 4 rdr 42 sk. eller ungefär 914 procent för hvardera af dessa 8 personer. De återstående 70 rdr skola således fördelas på 5 personer, ty desse äro de egentliga värdarne för de båda spelhusen, görande detta alltså blott 14 rdr per man. Och detta kan väl icke vara för mycket, utan snarare för litet för en sådan person; ty huru långt förslår denna summa, då ban skall åka i hyrkuskekipager, sitta på de dyraste platserna på Operan, låta punsch och vin flöda vid de dagliga besöken på källare, eller med ringsmidda fingrar, dyrbara dosor och tunga guldkedjor locka den oförståndige eller obek:nte att anse honom för en man med solida egenskaper. Denna beräkning är således irolgen för lig och likväl är slutsumman så stor, att man häpnar öfver dårskapen hos dem, som kurna så sakna all eftertanke att de kasta sitt mynt, frukten af egen eller andras flit, liksom i ett bottenlöst haf. Man skulle väl tro att dessa menniskor, sor så obarrmhertigt roffa åt Sg sin nästas egendom och så lättsipnigt åter förslösa den, skulle än: dock vid off.ens olycka känna någon gnista 2 medlidande. Men buru vederlägger icke erfarenheten denna fromma tanke? oh Vi hafva ett färskt exempel i den för några dagar sedan i tidningarne omtalade skepparen