Aftonbladet – 24 februari 1848, sida 2

i alla länder. Bland det anmärkningsvärdaste, som förekom angående dylika bemödanden inom Sverge, voro åtskilliga uppgifter angående en fruntimmersförening i Upsala och de tillfredsställande resultaterna2 af dess bemödanden. I ordningen skulle nu förekomma till vidare öfverläggning den vid förra sammanträdet af boktryckaren Hjerta väckta oeh genom en föregåerde redogörelse i detta blad bekanta frågån om missbruk af a resteringar; huruvida och på hvad sätt sådana kunna utgöra en bidragande orsak till eländets och brottens tillökning, och huru de må kunna förminskas, m. m, Herr ordföranden androg, att han med anledning af den förklaring af hr majoren Oman vid Novembersammanträdet, som gifvit anledning till denna motion, ansett sig böra å embetets vägnar inhemta närmare kännedom om beskaffenheten af de serskilda arresteringsfall, som hr majoren i sitt förut omtalta anförande hos bestyrelsen omförmält, och meddelade nu åtskilliga detaljer om dessa personer, hvaraf det inhemtades att ingen af dem kunde sägas vara olagligt häktad, ehuru obetydliga de förbrytelser varit, för hvilka häktningen skett. Flera hade förut varit för stöld straffade, o. 8, v. Hr majoren Oman begärde i anledning häraf ordet, oeh gjorde ungefärligen samma förklaring som förra gången, nemligen att hans mening aldrig hade varit att påstå, det lagens bokstaf blifvit åsidosatt vid de fall han omtalat, och att han väl kände, att den som redan en gång begått stöld sedermera kan häktas, utan att sådant kan anses olagligt. Detta hade han äfven uttryckligen erinrat om i sin första framställning, men hans känsla hade likväl icke kunnat undgå att uppröras af att finna personer, som egde hemvist, arresterade för tillgrepp af mat, som var värd några få skillingar, eller af ett gammalt fisknät o. s. v. Detta utvecklade hr majoren ännu något vidlyftigare, men referenten var icke i tillfälle att uppfatta mer än det föregående hufvudinnehållet. Boktryckaren Hjerta beklagade att tvenne af bestyrelsens ledamöter, som intresserade sig för detta öfverläggningsämne, och troligen hade haft att deri lemna några upplysningar, ej nu voro närvarande i anseende till förhinder, och begärde, i betraktande af den omständigheten, att man i en tidning sökt framställa väckandet af den nu förevarande frågan i öfverläggningsämnet i föreningen, såsom en bristande delikatess emot bestyrelsen, om hvars rådplågning i ämnet. Han hade tillåtit sig göra en berättelse i föreningen, att nu få underställa bestyrelsens ledamöter, huruvida anledning till ett sådant påstående vore för handen, och erinrade, att han före uppläsningen bade anhållit om tillstånd dertill. Han åberopade erfarenheten änder en mångårig befattning såsom redaktör för en daglig tidning, af de klagomål, som ofta derunder anförts af enskilde personer öfver liden orättvisa, ofta med sådana bindande skäl, att man måste sätta tro dertill, såsom grund för den öfvertygelsen, att täta missbruk ske med arresteringar i oträngdt mål, ehuru omständigheterna icke alltid äro sådana, att det kan blifva kändt eller beifradt, äfvensom, att en icke ringa andel af brott och elände ej skulle vara till, om missbruken i detta afseande kunde utrotas. När då, vid denna frågas väckande i bestyrelsen, så många män i förs eningen mer och mindre delat samma tanka, och man ibland dessa män räknade trenne domare, deribland en ledamot af konungens högsta domstol; tillförordnade justitiekanslern; en ledamot i fångstyrelsen; en revisionssekreterare ; en af bufvudstadens kyrkoherdar, samt fångpredikanten i hufvudstadens häkten, och några af dessa herrar dervid anfört upplysningar och omdömen, åt hvilka man icke kunde undgå att lemna det Högsta vitsord, så hade han (Hjerta) ansett att det skulle vara en försummelse emot det allmännas sak, om hvad dessa herrar yttrat i ämnet icke kommit på något sätt till allmänhetens kunskap, hvilket ej utan den nu vidtagna åtgärden hade kunnat ske, emedan icke något verbalprotokoll fördes inom bestyrelsen. Den förra sammankomsten i föreningen vore sannolikt ännu i friskt minne, och han kunde icke föreställa sig annat, än att de intressanta och märkliga yttranden, som dervid blifvit afgifna, synnerligt af br fångpredikanten Wallinder, skulle på något båll bära goda frukter, om de offentliggjordes. Ehuru någon vidare påföljd för närvarande af motionen icke kunde förväntas, ville han dock erinra, att han sedermera hört en ledamot af fångstyrelsen, doktor Wetterbergh yttra den meningen, att säkert nära hälften af de förfärligt vexarde utgiftssummorna för fångvården skulle kunna inbesparas, om alla onödiga arresteringar undvekos. Efter all anledning delas denna tanka äfven i det väsendtliga af fångstyrelsens öfriga ledamöter: och äfven den förre chefen för fångstyrelsen, generaldirektör Livijn, hade haft en dermed öfverensstämmande åsigt. När man nu hör att de personer, som hafva närmaste tillfälle att samla erfarenhet i ämnet, äro öfverens om att stora missbruk i denna del existera, och när dessa missbruk hafva det förderfligaste inflytande på moraliteten bland de fattigare klasserna, samt dessutom föranleda till dryga kostnader för staten, hvilka annars kunde undvikas, är det icke då skäl att påkalla allmänna uppmärksamheten på ämnet för att deruti söka intressera allmänna opinionen? Sedan samme ledamot anfört ännu något mera emot den satsen, att den nuvarande lagen skulle behöfva undergå någon väsendtlig förändring, för att förminska arresteriogarnes antal, och då derefter ingen bade något vidare att i ämnet anföra, afslöts diskussionen för denna gången, och föreningen åtskiljdes. Vi nödgas till cn annan dag uppskjuta redogörelsen för skyddsföreningens sednaste sammankomst i början af devna månad, och få tilhka nämna, att en af föreningens ledamöter, br kapten Lindeberg, till redaktionen inlemnat en skrift, innebållande intressanta stastistiska upplysningar, jemte deraf framkallade reflexioner öfver den nyss vidrörda frågan om missbruk af makten att arrestera, hvilken skrift skall blifva i Aftonbladet införd, så fort utrymmet möjligen medgifver. Imedlertid kan redaktionen ej underlåta begagna :tillfället at! med några ytterligare anmärkningar och tillägg beledsaga den här lemnade berättelsen. Det ligger, enligt vår öfvertygelse, som kan stödjas på många lagklokes vitsord, ett fu!lkomligt misstag i det påståendet, att lagen skuile, genom sina absoluta föreskrifter eller Ige slutsatser, som derifrån måste dragas, göra Ar mr: ss I a; HM. im 4 fllanmanda för lan