Aftonbladet – 24 februari 1848, sida 1

SEERSANISPNAR VISIUSLURGS 1 1OILSLHAINKUUV RURISf. MEUVISfRS RR EE TASTE NA TEESE ETS nan utskottet utlitit sig öfver dess tillämpning Talaren erkände dock nödvändigheten, att ran Isakningsfångar afskildes från hvarandra, på de häktena ej måtte blifva skolor för brott. Doktor Sandberg hade genom jemförelser fun nit, buru fångarnes vistelse tillsammans fördert var dem; han ansåg hufvudsakliga svårigheter emot det nya systemes antagande bestå i kost naderna: det kunde ej i sin fullaste konseqven utföras i detta faitiga land. Emedlertid vor de! icke bara väggarne, som förbättrade fån garne, utan det berodde på huru fängelsets fö reståndare och prest skötte sitt å!iggande; mer härpå hide man lazst Utför liten vigt: religions vården inom fängelserna är ej upptagen tili hö. igre kostnad än deras renhillning. Talaren yrkade återremiss: han ville medgifva det ansl.:g som erfordras för fullbordan och ändamilsenligt ordnarde af de fem under byggnad varan: ide fängelserca, och något deröfver till ransakningshikten; men ingenting vidare, för närvarande. Doktor Säve: Det måste medgifvas, att Regeringen ej gått längre än Rikets Ständer sjelfva begärt och hemställt. Den äskade anslagssumman bör beviljas, så vida man vill ändamåilet, och icke tänker gå ifrån en grundsats, sox en gång blifvit erkänd och antagen i alla civiliserade länder. Fångarnes förvarande på enskilda rum är icke någoa morsalisk tortyr, utan en välgerning. Afgörandet hvilketdera är hältre, gemensamhetselier ensatchetsfängelsesystemet, torde för öfrigt böra uppskjutas tills de: nya kriminal-lagförslaget förekommer; det enda, hvaröfver man nu har att utiåta sig, är anslagssumman. Professor Genberg biträdde utskottets bemställan, Man bade medgifvit cellsystemets användbarbet, åtmins:one till någon del; nödvändigheten af nya ransakningshäkten vore ock erkänd; och Koogl. Maj:t hade ej bagärt något utöfver hvad som erfordrades för fyllande af de erkända behofven. Doktor Gumelius tillrättavisede strängt några föregående talare, som gilvit sig ut på djupet, att oröra upp frågan från grunden,. Han ansåg deras djupsinnigan, sväfvande, undersökningar om de olika siraffoch fängelse-systemerna ej här på sitt ställe: man borde denns gången nöja sig med att undersöka om tillgångarn2 medgåfve kostnadernas bestridande. Här hade anmärkts, att Statsutskottet ensamt ej skulle hafva förstått utreda det förevarande ämnet; utskottet vore dock, mente talaren, icke så obekant dermed, men hade nu ansett sig böra yttra sig endast öfver den financiella sidan af saken. Talaren besvarade ytterligare några inkast, och slöt med den önskan att om man ville hafva återremiss, processen måtte göras kort, ty annars blefve pretokollet lika dyrt som några celler. Lektor Wallman skulle svara härpå, men ansåg den värde talarens argumenter vederlägga sig sjelfva. Msn bade förut hört samma talare med samma värme förorda saker, som sedermera gjort Ständerna g:nska mycken l:dsnad och bekymmer. Lektorn ville nu fåsta uppmärks.mheten derpå, att det ifrågavarande betänkandet på visst sätt anticiperar på Svändernas blifvande beslut. Biskop Heurlin, instämmande med prosten Odelberg, begärde återremiss, på det Usskottet, genom meddelande åt Sänderna af det detaljerade förslag det lärer fått emottaga, måtte fulltändiga sitt knapphändiga betänkande. Toslaren var så långt ifrån att yrka afdrag å den begärda summan, att han i stället ville bevilja icke blott den, utan äfven bibehållande af de till häradshäktena särskildt anslagna 400,000 riksdalerna; men ban fordrade att anslaget i främsta rummet måtte användas till färdigbyggnad af de redan pibörjade fångelserna, och dernäst till de gamla fängelsernas inredning och förbättring; hvad sedan återstod måtte användas tll nya fångelsers uppförande. Doktor Laurenius anförde, att utskottet endast haft att svara på den kongl. propos.tionen; detta bade ej kunnat ske annorledes än red. b:fall eller sfslag. Ett afslag skulle hafva till följd de pibörjade fängelsebyggnadsarbetenas afstannande — emot Rikets Ständers förut uttalade önskan och begäsan. Öfver, fångstyrelsens misshushållning, samt fångarnes vård och underhåll, hade utskottet ej nu bafi anledning yttra sig; tillfälle dertill yppar sig när 4847 ire revisionsberättelse förekommer. Några talare hade begärt att återremissen måtte beledsagas af något bestämdt yttrande, som kunde antagas för stindets gemensamma anka; men hr erkebisk .-pen erinrade, :tt enär rågan vore ett statsreglering-mål, ett sådant oeslut icke finge fattas, utan borde alla de vid itlåtandet framställda anmärkningar lemnas till itskottets kännedom. Återremissen beslöts utan votering.