Aftonbladet – 24 februari 1848, sida 1

—— AA AAA Sir John: Och som jag inte är obarmhertig, så sälter jag mig i ditt ställe, min stackars gosse, och ger dig en halftimmas tid, alt ta afsked afdin hustru och dina vänner. Halifax: Och sedan? Sir John: Sedan tar jag dig med mig... icke framför mig, inte heller bakom mig.,. utan låter dig åka med mig inuti vagnen. Halifax: Mycken ära för mig, mylord... och... hvart för ni mig då? Sir John: Till London... kungen vill ha ett exempel statueradt... och du förstår väl, att om du blef hängd i den här lilla byn, visste nästan ingen menniska af det, långt mindre såg någon det, och på det viset skulle det inte bli något exempel... Halifax: Det är sant... det har ni fullkomligt rätt i. Sir John: Då kan du få berätta den der förträffliga historien, som du förtäljde för mig... Du vet, den der ädla handlingen... den stackars flickan som ropade på bjelp-.. men, det kan jag säga dig på förhand, aw om du inte har några bevis alt framlägga för dina domare, så kan det allt hända att den der goda historien inte blir mer trodd den gången, än den blef det första gången. Halifax: Emedlertid så är det rena sanningen. Sir John: Nå ja, så berätta då sanningen hur mycket du vill... (drar upp sin klocka) du har nu en halftimma på dig... det vet du... nu är hon balf nio, och klockan nio resa vi. , Halifax: Är det en halltimma, som jag får? Sör John: Ja, en halftimma. Halifax (dårar upp sin klocka): Tillåt mig jemföra... klockorna gå så olika. Sir John: Ja, skämta du, det gör du rätt i. (Går.) FEMTE SCENEN. HALIFAX. Nej, jag skämtar visst inte, tvertom! Se så, Halifax, nu nalkas det afgörande ögonblicket... Du trodde väl att det skulle ske en gång förr eller sednare... men att det skue ske så snart, det vänlade du inte... men hvad är det, Halifax? jag tror du är rädd... nej, nej... det är inte fruktan... För åtta dar sen skulle jag ha dött, och dervid gnolat på folksången .. men för åtta dar sedan