Aftonbladet – 24 februari 1848, sida 1

nror 2 8 banko. Prenumeration och Utdelning i Bladets ARTELS J:sons Enkas, Af 41 vid Brunkebergstorg; i Kry gatan; i LEMCKES vid Norrlandsgatan; i P. M. Höörs vic rg, samt i Kryddboden nti huset AA 6 i Stadsgården AN RIZSDAGEN. Hos Ridderskapet och Adeln fortsattes Tocr slutades i går afton diskussionen om det af S:atsuskottet tillstyrkta anslaget af 600,000 rdr till cellfängelser. För detsamma yitrade sig hrr E. von Troil, Gynther, frib. Tersmeden och Fåhieus; mot detsamma fribe rarne J. foch R. C-derström, grefve A. Gyldensitolpe, hr Lagerhjelm, grefve Björnstjerna, grefve E. Sp:rre och hr Munck af BRosenschöld. Vil anställd votering beslöts återremiss med 420 röster mot 61. — Prestesltåndets diskussion sistl. gårdaz, öfver Statsu:skottets utlåtande i fråga om ytterligare an:lag till uppförande af cellfingelser, öppnades :f lektor Wallman, som ansåg det sällan återkommande tillfället att yttra sig öfver det nya kriminallagförslaget och fängelsesystemet nu böra begagnas; om det förra yttrade han, att det vore en mer och mindre fri öfversätining från tyskan — om det sednare, att isoleringsstraffet obestridligen vore lämpligt och användbart i viss mån: talaren hade med glädje funnit att norska lagkommissionen varit al samma åsigt, då d:n ansett att ensamhetsfängelse borde tilämpas under första delen af strafftiden. Så till vida vore han ingen motståndare till det nya systemet; men han ville icke dess utsträckning derhän, att äfven ransakningsfångar skulle förvaras i cell: detta vore en moralisk tortyr, hvartill staten ej egde någon rätt; enligt Mittermaiers, af talaren åberopade åsigt, hade staten icke rätt att försvåra jängelset mer än -som fordrades för att förekomma finzens flykt. I afseende på de if:ågavarande fängelsebyggnaderna anmärkte tal., att regerinzen bär förfarit likasom lagberedningen, d. v. s. gått vida utåfver Ständernas mening ech vilja då f.ogelseanslaget 4844 beviljades. Om ransakningsfängelser skulle uppbyggas och inredas med celler, blefve äfven den föreslagna tillökniagen i anslaget alldeles otillräcklig för ändamålet; talarens mening var dock icke att de påbörjade fångelsearbetena skulle afbrytas och falla i ruiner, såsom monumenter af förhastade ider i kriminallagstiftningen,. Han yrkade blott att möjligaste sparsamhet milte iakttagas, på det anslaget skulle hinna ti. Kronan egte en mängd gamla byggnader — fängelser och slott; dessa kunde iaredas till ce-llfängelser: talaren hade utråknat att celler af trä kunde byggas för 30 rdr banko stycket, och på det sättet skulle med ett anslag af c:a 30,000 rdr årligen under 6 år kunna åstadkommas 1000 celler. Statsutskottet hade ,kanske icke tillräcklig sakkännedom: då den kougl. propositionen förekom hos Ade!n, hade det föreslagits att Lagutskottet skulle deltaga i behandlingen af denna fråga; talaren yrkade återremiss för en närmare utredning af ämnet. Prosten Cnattingius hade ett skriftligt anförande. Afvena han yrkade återremiss, för en allvarligare behandling af den vigtiga frågan. En fullständig plan för fängelsearbetena borde man hafva sett, innan vidare anslag beviljades; och statens tillgångar borde dervid äfven komIma i byraktande. I förbi ående anmärktes brottslingarnes afundsvärda beligenhet i jemförelse med mången ä. lig arbetares, fångstyre:sens misshushålining, onödigheten af arkilekton:ska prydnader på fängelserna, m. m. Talet .gick derpå u, stt med nya fängelsebyggnaders uppförande må:te tills vidare anstå, och blott så mycket anslås som fo. drades tör fulibordande af de redan pb rjade arbatena; åtminstone borde 2l1l möjlig besparing iakttagas så väl vid byggnadslöretagen, som i utgifterna för fångstyrelsen samt fångarnes) vård och underhåll. Prosten Ljungdahl uppläste också en skrift, hvari han yrkade återremiss för en bättre utredning. Han skulle ej vägra det b-gärda anslaget, så vida det vore ousdgängligen nödvändigt för fullbordande af redan påbörjade fängelstcbyggn .der. Prosten Lindberg, äfven skriftlig n, anmärkte emot de nya fängelserna, att de ej kunnat förekomma rymningar — ville emedlertid b2v1ja hvad som kunde ford-as för deras fullbordande — ansåg att frågan borde bringas å bine i ssmmaånhan; med den om nya krim:nallagen — och yrkade återmiss. P.ofessor H. G. Lindgren talade för återremiss; statsverkets betryckta ställning vore anledning nog att nedsätta anslaget med 50 procent. Professorn instämde i anmärkningen om frågaus nära samband med nya kriminal-!. lagen. Prosten Odelberg, sk iftligen, hade ingenting emot anslagssummans belopp, hans anmärkning gällde dess auvändande. Utskottet hade neml. tagit för gifvet, att ensamhetsfängelse skulle blifva hufvudsakliga straffarten hädanefter; men af Lagutskottets deliberationer och allmänna opinionens röst kunde man sluta, att: ett absolut cel!system icke nu antages. Denna fråga, om systemet, borde varit atgjord in