Aftonbladet – 24 februari 1848, sida 1

hade jag inte en vacker hustru... en liten hustru som älskade mig... Stackars Jenny!.,. att efter bara en dags äktenskap bli enka... då vi hade kunnat bli så lyckliga... men, jag bör inte tänka derpå... det bästa är att anse det för en dröm, en förtjusande dröm!... Jag bör ej yppa sanningen för henne!... Hon får tids nog veta det... stackars liten! Ah! der är hon! SJETTE SCENEN. JENNX. HALIFAX. Jenny: Nå, min vän? Halifax: Ja, min söta hustru lilla... Sedan jag lemnat Stannington, ha många saker händt... Jag har haft en stormig ungdom... mycket stormig, om man så vill... det är flera händelser, som jhelt och bållet fallit mig ur minnet... men det ges menniskor som ha bättre minne än jag... så atti det här ögonblicket väntas jag i London... Jenny: Hvarför då? Halifax: Ja, det vet jag inte riktigt... men inte tror jag det är för att bära mig i triumf... förmodligen får jag en process på halsen. Jenny: Blir den lång? Holifax: Jag hoppas det åtminstone ..efter all sannolikhet blir jag dömd till ett kort fängelse et kanske också till ett långt; du förstår väl att jag under den tiden inte vill vara orolig för att du ska vara utsatt för sir Johns galanterier. Jenny: Åh, hur kan du frukta... Halifax: Af honom kan man frukta allt... Jag önskar derför att du måtte lemna England. Jenny: Men min Gud, hvart skulle jag då resa? Halifax: Till Frankrike. Jenny: Och vänta dig der? Halifax: Ja... ia vänta mig der ... jag ska ga dig ett bref, som du ska lemna till den fattiga hustrun, som uppfostrade mig ... Du ska säga henne att jag aldrig uppfört mig så särdeles väl; hon klemade mycket med mig, den goda Gertrud, och jag har lidit mycket af den förvända uppfostran hon ga! mig. Säg henne ott denna uppfostran fört mig långt ... kommer kanske att äfven föra mig temligen högt! ... om jag inte blir qvarhållen i London, ty om det är möjligt att Komma undan, så stannar jag inte qvar der ... då ska jag resa ofter dig ... Imedlertid, om du inte återser mig