Aftonbladet – 22 februari 1848, sida 1

adboden I hornet al Drottninggatan och Ulara Bergsgränt I Nybrogatan; i KrRoors vid Storgatan å Ladugårdslandet. INONSER emottagas i förstnämnde Kontor. Utdelning kl RIESDAGEN. Prestezsiåndet. — Vid föredragningen sistl. lördag af Siatsutskottets utlåtanden angående statsregleringen anmärkte dok:or Sandberg, att mn borde känna statens tillgångar innan man bestämde utgifcerna: det vore lämpligast uppskjuta afgörandet af de förevarande betinkandena tills Statsutskottet inkommit med uppgifter på alla statens behofver, på dat statsreg!eringen måte i ett sammanhang kunna företagas; man finge då tillfälle: att pröfva, hvilka statsutgifter vore de oundgängligaste cch att rätta utgifterna efter tillgångarne, så att icke, sisom förr händt, statsbrist uppkomme. Hr erkebiiskopen erinrade om ståndets förut fattade beslut, att uskotte:s utlåtande skulle i denna dags plenum förekomma; ett uppskof till des; utskottet hunnit fullborda statsregleringen i allo, iskulle föranleda riksdagens förlängning, och man hade under tiden ej snnat än småbetänkanden att sysselsätta sig med. Lektor Wallman yttrade sig, rörande budgeten i allmänhet, i samma mening som dokstor Sandberg, och yrkade återremiss af de inkomna utlåtandena, på det statsresleringen i ett sammanhang måtte komma under ständernas ompröfning. Men såndet hade redan, på erkebiskopans hemsiällan, bifallit att föredr:gningen skulle fortsättas. Prosten Sidner uppläste ett anförande, hvari visserligen talades om nödvändigheter. af en nedsäitning i budgeten, så vida folzet ej skulle uppoffra sin sista skärf för det allmänna och sjelf ära nödbröd; men talaren fästade tillika uppmärksambeten derpå, att flertalet af de anslag, som äskats, grundade sig på Ständ-rnas egna önskningar. I afseende på det nu ifrågavarande (till kronprinsen) hade utskottet gått ganska ändamålsenligt till väga: det skulle varit obilligt, oklokt och högst opolitiskt, om utskottet dervid förfarit annorlunda än det gjort. Doktor Sandberg förklarade, i afseende på nämnde anslag, att han instämde ide första reservanternas åsigt. Då andra hufvudtiteln förekom, bade prosten Schram en liten anmärkning: den rörde utskotte:s hemställan, att krigshofrättsrådet Gethe skulle fortfarande åtnjuta en bötesersättning (80 rdr årligen) af bespariog:rne å andra hufvuatiteln, liksom hittilis, och icke af allmänna indragningsstaten. Anmärkningen besvarades af brr Thomander och Heurlin. Emot utskottets tillstyrkan att Riket: Ständer måtte bos Kongl. Ma:t förnya den vid en föregående riksdsg gjorda framställning om krigshofrättens indragning, uppträdde prosten Ljungdahl, instämmande i biskop Hedrån: reservation och yrkende afslag. Lektor Walman, doktor Reuterdahl, biskop Holmström och professor H. G. Liudgren talade äfven emot utskottets hemställan; det förnämsta skälet der emot var Statsutskottets obehörighet att väcka motioner; hvarjemie anfördes olämpligheten af att, såsom utskottets förslag åsyitade, tillsätta domareembeten på förordn2nde. Doktor Thomainder sökte ådagalägga att utskottet vore full berättigadt till sin åtgärd, och bemötte cen andra anmärkningen med den upplysningen, att utskottets bemställån åsyfiade at: bespara statsverket uppförande på indragningsstat af en hel armå af domare, som väl kunde komina i fråga vid någon framdeles skeende ny organisation. Biskop Hallström, samt doktorerne Sive, Sandberg och Laurenius yttrade sig bifallande. Biskop Heurlin föreslog återremiss i den syftning, att utskottet måtte blott befatta sig med frågans financiella sida; och sedan ståndet voterat om kontraproposition, beslöts utan votering att återremittera den ifrågavarande punkten. Utskottets förslag att med 300,000 rdr öka anslaget till fångvården gaf anledning till anmärkningar emot fångarnes utspisningsstat m. fl. utgifter för deras skull, som ansågos kunna inskränkas. Doktorerne Sandberg och Annerstedt föreslogo en underd. skrifvelse a:t anslaget hädanefter ej måtte få ökas eller åtminstone icke för hårdt anlitas; yrkade återremiss. Häirför talade äfven prosten Lundblad och d:e Säve. Biskop Heurlin yrkade ock återremiss, med hemställan om nödvändigheten af en bestämd aflöningsstat för fångstyrelsen. I diskussionen deltogo, utom förenämnde herrar, doktorerne; Tromander, Stenhammar, Gumaelius och Björkman, samt prostarne Österman, Berlin och Traneus. Återremiss beslöts gencm votering (35 nej mot 47 ja). Professor H. G. Lindgren yrkade afslag å det till fortfarande föreslagna anslaget till professor Schlyter för utgifvandet äf Sveriges gamla lagar; anmärkaren ansåg, att. tit. Schlyter, såsom ledamot af lagberedningen, icke kunde uppfylla vilkoret 2f det ifrågavarande arbetets poafbrutna fortsättande,. Härpå svarade d:r Thomander, att detta vilkor aldrig kunde så strängt uppfyllas, som den förenäwnde värde talaren yrkat: professor Schlyter behöfver neml. äfven någon!