Aftonbladet – 21 februari 1848, sida 3

upprätta serskilda vidlyftiga räkningar oeh redovisningar samt att de-sutom intaga dessa j de årlige summariske ochspeciele räkningarne. Efter uppgjord approximativ beräkning, uppgår den sålunda bevisade minskningen i inkomster för en viss häradsskrifvare i ett visst fögderi bland de medelstora till: för år 1842 25 rdr; 4843 31; 1844 50; 1845 55; 1846 109: 24; 1847 115: 192, summa banko rdr 385: 36. Det torde häraf synas, att förlusten ej är obetydlig, serdeles för den, som har små inkomster förut. Mot en del måste den ock betraktas såsom obillig, då innehafvande fullmakter å tjensten försäkra om bibehållande af åtföljande förmåner vid tillsättningen. Af personer, som bivistat de sednare riksmötena, bar man inhemtet, att meningen aldrig skall varit alt, på sält som skett, förminska häradsskrifvarnes inkomster, utan att sådant sig tilldragit blott derföre, alt man icke kommit till att se rätt in i saken; hvarjemte desse personer försäkrat, att rättelse på annan väg vinnes, blott uppmärksamhet härå fästes hos det utskott, som behandlar bevillningsärenderna. Att folket dragit fördelen af de minskade utskylderne och de i följd deraf skedde minskningar i häradsskrifvarnes inkomster, hoppas man lemnas oemotsagdt. Man har derföre också vågat tro, att folket ej vill rikta sig på knappt lönade tjenstemäns bekostnad. Då således för närverande annån utväg icke lärer finnas, to:de man kunna föreslå en lämplig förhöjning i häradsskrifvarnes debetslösen att utgå, intill dess man får erfara deras öde, i följd af skattekommittens förslag och Kongl. Meaj:ts derpå grundade nådiga proposition. Om detta förslag i sin heihet antages nu eller framdeles. skall ändock så beskaffed lösen försvinna. EXter nu gällande grunder, erlögges i debetslösen för hvarje debetssedel, som ej öfverstiger 5 rdr, 4 sk., deröfser till och med 50 rår, 2 sk., samt för debetssedel af ännu högre summa, 8 sk. För att ej ingå på den fattigare klassens område, såsom torpere, backstugusittare m. fl., hvilkas skatt uppgår till högst 2 rdr, föreslås följande förhöjning: för deberssedel, uppgående till 3 rdr, 4 sk; öfver 3 rår till 5 rdr, 2 sk.; öfver 5 rTdr till 415 rdr, 3 sk.; öfver 45 rdr till 20 rår, 4 sk.; öfver 20 rdr till 30 rdr, 5 sk.; öfver 50 rdr till 40 rår, 6 sk ; öfver 40 rdr till 50 rdr, 8 sk.; öfver 50 rdr till 400 rår, 42 sk. och öfver 409 rdr, 46 sk. Må hända kommer förhöjningen icke att motsvara den redan bevisade förlusten, men detta lemnas å sido, blott att häredsskrifvarne icke helt och hållet förglöramas. För atv ej förbigå något, har man ansett sig icke böra förtiga, att häradsskrifvarne nu på andra och in på tredje året, likasom kronofogdarne, uppbära en liten provision för debitering och redovisning af länens brandstodsmedel; men dels äro brandstodsföreningarne icke allmänna och dels är samma debiteringsarbete af den besvärande och villande beskeffenhet, att de häradsskrifvare, som mäste sådan debitering förrätta, heldre skulle vilja afstå provisionen, ja till och med betala lika så mycket, blott för att undslippa meranämnde debitering. Frågar man om orsaken härtill, så svaras: brandstodslängdernpa äro ej inrättade efter jordeböckerna. I Januari 4848. h—e.