Aftonbladet – 19 februari 1848, sida 2

nvändigt och naturligtvis af utrymme derefter! Och närk, denna vagn en gång i veckan! . .. OM DEN RYSKA POLITIKEN I DE SVEN4 b SKA ANGELÄGENHETERNA. :an att vilja eller kunna med visshet påstå, utt den mäktiga grannen i öster söker inblanda ig i och inverka på Sverges inre angeligenheer, torde det, att döma efter hvad man erfait af exempien från andra länder, ej vara osannolikt, att den ryska politiken, som i allmöänhet icke precist älskar det som stöter på oltsuverönitet cch representativa samhällen, gerna skulle se framgången här i Sverge af en reform, hvarigenom den nuvarande ståndssplittripgen kunde efterträdas af en represenation med enhet och kraft, som kunde fostra och utbilda en allmän och stark nationalanda samt denna kärlek till institutionerna, hvilken höjer och förädlar pat:iotismen i samma mån, om begreppen om frihet och fosterland blifva iktydiga. Äflvenså torde det, utan fara för öf-; verdrift, kunna ant2gas, att Rys. land icke utan missnöje eller, såsom det höromdagen bette i Svenska Minerva, men billig orc skulle sa sitt för närvarande obestridda herravälde i Ostersjön utsatt för någon rivalitet, eller stt något hinder uppstode emot den ruvsrande lättheten alt, i händelse af en kris, bemäktiga sig ön Gottland cch den förtr: ffliga hamnen vid Slitö, s m länge torde hafva utgjort ett hufvudsakligt ögnamärke för den ryska politikens örskningar att erhålla en station för en afdelning af ryska flottan, bvarifrån denna kunde utlöpa nästan vid hvilken årstid som helst. Det var ifrån dessa båda förutsättningar, såsom utgångspunkter, som vi i sista thörsdagsbladet uppdrogo en ungefärlig teckning af den taktiska metkod, hvarefter dena sluga ryska politiken kunde anses gå ändamålsenligast tillväga i sina bearbetningar här i landet, om den lyckades att för dessa ficna anhängare och 2genter, be: edvillige att tjena dess intressen. Vi sökte nemligen visa, buru en sådan plan stnrolikt skulle i ena fallet, eller för att motarbeta en representationsreform, i främsta rummet ligga an på stt åstadkomma en söndring emellan Borgareoch Bonrdestånden, för att paralysera den moresliska kraft och det starka intryck på opinionen i allmänhe!, som en fast förening dem emellan skulle åstadkomma, och att denna söndring lämpligen kunde försöakas medelst förespeglande på samma ging af krämareintressets och penningeväldets vidor såsore afekräckningsmedel för Bondectåndet och af b-nderegementets öfvervigt öfver städernas intressen såsom anledning att väcka Borgareståndets farhågor, under det tillika hvarje tillfälle borde begagnas, att hos båda söka framställa den del af pressen, som ifrar för reformen, såsom drifven af främmande intressen, t. ex. köpt af England. Slutligen visade vi äfven huru besynnerligt det råkat falla sig, att just en sådan metbod, som den här angifna, blifvit till punkt och pricka begagrad af tidningen Svenska Minerva, och att den nyligen diskuterade fråg:n om nederlagsrätts beviljande åt Slitö hamnl lemnade ett så märkvärdigt prof på den taktik, som i nyssnäznde hänseende bedrifves ifrån ett visst håll och i ett visst intresse, att den förtjenar närmare belysas. Om läsaren behagar skänka oss sin uppmärksamhet åt fortsättningen af en sådan uudersökning, så kunne vi nistan försäkra att mödan af dess tålamod icke skall hafva varit fruktlös, och att den allraminst skall lemna i behåll ett obestridligt bevis på, huru det varit möjligt, att genom eti i flere år ihärdigt fortsatt lögnsystem förvilla eit icke obetydligt antal personer om rätta naturen af den sednast ifrågavarande angeligenbeten. Vi beböfve troligen icke upjrep?, hvad läsaren redan kunnatse sfthorsdagens artikel, huru Minerva, för att göra troligt sitt flere ginger framkastade påstående att den I:berala pressen, men i synnerhet Aftonbladet, skulle v:ra köpt af England, framförallt sökt frarchålla Slitöfrågan såsom ett bevis härpå, och i sidant ändamål med en serskild tonvigt inskärpt bosrepresentanterne: å ena sidan, att endast engelska handeln och politiken voro de egentligt interesserade i denna fråga, att nengelska interessen legat inunder och varit hufvudsakliga driffjedrarna; och å den andra, att Aftonbladet pi minga år lifligt egiterast denna frågan, att den för Aftonbladet var en vitalfrågas; stt de stora tidningarnan, genom utgången af denna fråga, ahvilken de så lifligt agiterat, ledo ett oerhördt, ett förkrossande nederlag,, och att det så går, när tidningspressen, glömsk af pligt och fosterlandets bästa, gör sig till organ för utländska interessen, m. Mm. . Redan i den förra artikeln znmärkte vi, i anledning af dessa stora ord och mycket mera som der fullständ:gare citersdes, att om Aftonbladet verkligen vore köpt af England, eller agerade i dess interesse, så är det besynnerligt, att Aftonbladet icke en enda gång yttrat sig till förmån för motionen eller ens aftryckt det tilistyrkande betänkandet; samt att det synes svårt för en tidning, att liflist sgitera en fråga, utan att någonsin yttra sig deröfver. Vill man derjemte ihågkomma huru Minerva sjelf flere gånger erkänt cch helt nyligen yttrat, att Aftonbladets red. kan agitera en fråga när den villb, så är det ju något obegripligt, att Aftonbladet icke vidrört Slitö-frågan vid något enda tillfälle under de nu passerade trenne en. är Det torde vid sådant förhållande böra medgifvas, att om England skall hafva köpt Aftonbladet, så har det åtminstone icte halt mycket I för sin kostnad. Ty ändamilet med ett sådant köp eller öfverenskommels2, cm det bade ägt rum, måste väl :ntagas hafva varit, att T Aftonblads-redaktionen borde begagna den inred JR — JA OA R br —MM rVÖU I HH MIM MIO Mm Mm—S— Mm AA AA RS a CA be ac.