Aftonbladet – 19 februari 1848, sida 2

UCly SEDHUVINA MIIULI YA Bellal UUTy IvRL sl NUUNUVILD att tidningen yttrat sig deröfver; ehuru vi, Upprigtigt sagdt, bekänne oss icke förstå huru nett lifligt agiteranden på annat sätt kunde ega rum; så måste det åtminstone, för att göra insnuationen om det engelska köpet och agenturen på något sätt trolig, vara nödvändigt att Aftonbladets förläggare eller någon af dess medarbetare skolat någongång under riksdagens lopp, före sakens föredragning, munteligen tala med sågon riksdagsman till sakens förmån. Det är också icke tvifvelaktigt, att om ett sådant samtal händelsevis hade uppstått vid något tilllille, då vi varit i sällskap med riksdagsmän, så hade vi varit af den tankan, att motionen borde bifallas, ehuru med det tillsgda vilkor, att sådant icke måtte i framtiden ådraga staten några kostnader för platsens befästande. Men nu har det verkligen fallit sig så, att detta ärone icke kommit å bane vid rågot tillfälle då vi varit i sällskap med riksdagsmän; och lika litet hafva vi någonsin skrifvit till någon riksdagsman eller icke riksdagsman i ämnet. Således hvarken muniligen, skriftligen eller i tryck har, vare sig Aftcnbladsförläggaren eller oss veterligen någon ef medarbeiarne i redakticnen på minsta sått lagt sg ombord med denna fråga, hvars u!gång nu för Aficnbiadet skulle vara pett så ocrhöråt, ett så förkrossande nederlag. Ej heiler lärer det slutligen kunna påstås att Aftonbladet för den ifrågavarande bearbetningen af pvitalfråg:n, begagnat någon sots teckenspråk eller magnetism på riksdagsmännen, hvilket ock å hade varit vida konstigare och besvärligare, än att använda den mnaturliga utvägen att yttra sig munilgen eller i tryck, om vi dertll varit drifne af något starkt intresse. Dessa omslä. digheter torde någorlunda tydI:gt idagalögga att erdast shvalfisken sjelf tillverkat hela föregifvandet, att Aftonbladet i detta mål agerat uti Engelskt intresse, före frågans afgörande vid denna riksdag. Men förbållandet bar varit alldeles det:amma under den töregående tiden; och det är verkligen både roligt och karakterisiskt :tt observera den taktik, hvarmed den redlige i de:ta hänseende gått till väga, allt sedan nio år tillbaka, för att, emot sanna förbållandet, först kunna uppd:kta, stt de der fremmande dr ffjedraina eget inunder, och sedan unzerbålla och förstärka denna dikt så, att den möjligen kunde vinna någon trovärdighet hos dem, soma ej bry sig om att undersöka uppgifter närmare. Det är neml. väl sannt, att frågan nu icke var å bane för första gången, utan verkligen varit väckt, såsom Minerva säger, åtta eller nio gångern; ja, vi skulle snarare vilja pås!å: tjugo eller trettio gånger. Men på hvad sätt har detta väckande tillgått? Jo så, att ,bv. fi .kenp förr, efter enabanda metod som nu, begsgnat hvarje tilliälle som möjligen kunde yppa sig, att påstå, det Aftonbladet i den eller den frågan, nästan af hvad slag som helst, styrdes af same ma intresse som det, för hvilket Afto. bladet pvar agent och arbetade i Slitöfrågan. Nu är likväl förhållandet, så vidt det är oss möjligt minnas, att Aftonbladet ifiån början aldrig yttrade sig mer än en eller högst två gånger öfver sjelfva frågan, neml. för åtta eller nio år sedan, och då ganska kort och i förbigående, ut:n att vidare lägga någon stor eller afgörande vigt vid densamma. Alla de öfriga fångerna, då den varit vidrörd i Aftonbladet, har initiativet ej blifvit taget från vår sida, utan det har hvarje gång varit Minerva sjelf eller någon annan tidning, i hvilken hr Johansson då för tillfället opererat, som, så att siga, framtvungit oss att svara några Ord på insinuationer af samma art som de nu framställda. Och detta gendrifvande af beskyllningarna har sedan omedelbart, eller nigon tid derefter, ånyo blifvit begagnadt såsom anledning att få utropa, huru man ju nu kunde se helt tydligt på sjelfva Aftonbl:dets förvirring, att det vore köpt af England, 0. s. V. Alldeles samma förhållende har varit med beskyllningarna om Dagligt Allehandas nm2giterande. Vi behöfva icke åtaga oss att plädera för Allehar.d2, som nog kan försvara sig sjelf; men vi tro oss likväl minnas tillräckligt af den diskussion i ämnet, som egde rum för ålta eller nio år sedan, för att med vissbet kurna yttra det beskyllningarna rot Allehanda, likasom mot Aftonbladet, grunda sig på ingenting annnat, än den vänad af lögner, som den redligen sjelf tillverkat. Med fuilkomlig visshet erinre vi oss att påståendet, det Allehanda då uti långa artiklar pläderade vför att Slitö genom en formlig traktat skulle öfverlåtas på ett antal år till Engelska regeringen, är en fabel. Såsom wi vilje påminna oss, förekom det en gång, att Dagligt Allehanda, såsom ett argument emot hvafisuen, hvilken redan då genast visade sig ytterst angelägen att mota beta nederlagsfribet i Shtö, framkastade den individuella :sigten alt de: icke vore någon fera för Sverige om Engelska regeringen till och med egde be.ittningen af Slitö. Denna åsigt var, i vär tanka, visserligen alitför lättsinnigt fattad och föga öfvertänkt; men det sikra är i allt fall, att den aldrig framstölldes såsom något fcrmligt förslag, för hvilket Allehanda ifrigt pläderaden, och att detta än mindre skedde uti långa artiklar,. Likväl är det just på derna lögnaktiga förutsättning som den redlige ru sednast, innan fråg.n förekom i riksstånden, byggt sina gemena kalomrier emot Degligt Allchanda och Aftonbladet, att vara sgenter för et utländsåt intresse. Men icke nog hörmed; i samma vefva söker Minerva äfven styrka dessa kalomnier med ett lankat hocus pocus. Sedan hon neml. sjelf hade kanstöpt genom hela två eller tre numror langående förhållanden, som kunde upp.tå, om lAitonbladets förläggare blefve konseljpresidenta AAkh Afianhledat åa anledninoe deraf anrnmndlat