Aftonbladet – 19 februari 1848, sida 2

pade. Allt detta är något, som tillkommit i postkommissariatets expedition sedan den nya inrättningen med den utländska paketbefordringen, och vi hafva för vår del måst tiga inför ett sådant argument, som att hela denna så ofantligt ökade expedition fortfarande måste bedrifvas med precist samma personal, som förut hade blott och bart en brefexpedition, ehuru redan den, ytterst betydlig, att sköta. Vi äre långt ifrån att ogilla den åtgärd af kongl. Öfverpostdirektörs-embetet, hvarigenom en möjlighet blifvit gifven att få paketer från och till utländska orter besörjda direkt genom posten. Men då man tager ett sådant steg, bör man också ha förutsett de deraf ovilkorligt härflytande följder och i tid söka att tillfredsställa ae sig deraf erbjudande behof. Redan de få månader, under hvilka den nya inrättniogen bestått, hafva lemnat ett slående bevis på hvad man på härvarande postkontor kan för framtiden hafva att vänta, då remisserna på denna väg först komma rätt för allvar i gång. Man framkallar här genom ett dekret en utvexling af paketer, collys, ja stora lårar, som nästan påminna om de större europeiska fragt-postkontoren och deras magasiner, och man kommer tillfälligtvis icke att tänka på att slikt icke gerna låter bebandla sig så som sig bör med två personer, en vanlig postkontorslokal och en knapphändig vagn, visserligen förspänd med tre hästar, men af blott en alns höjd invändigt och naturligtvis af utrymme derefter! Och märk, denna vagn en gång i veckan! . ..