Aftonbladet – 18 februari 1848, sida 3

Jenny: Ni bedrar er, jag skrattar inte, jog skrattar inte alls. Halifax: Då tycker ni väl att min förklaring var för rakt på saken, för litet artig kanske, och ni bfir ond på mig derför... ni är ond på mig, inte sant? Jenny. Jag, ond på er!... jag skulle tvertom vara öfverlycklig genom denna bekännelse, om jag vågade tro att den vore allvar. Halifax (afsides): Se der ha vi det! det bär börjar bli bekymmersamt; kanske hon ämnar låta mig efterträda den andre! (högt) Emellertid, mitt barn, om ni hyser någon annan böjelse, en barndomskärlek... så borde ni inte qväfva den.:. inte glömma den. Jenny: Ack, nej, nej! aldrig, aldrig! . Halifax: Bravo! ty den ni älskade var säkerligen en bra gosse. v Jenny: Ack, ja! . Halifax: Ett öppet, godt, redligt bjerta, som egpade er sin hyllning. Jenny: Ja, jag trodde det en tid. Halifax: Tro det alltid... det kan inte skada... och som långt skiljd från er, har han bevarat minnet af er, liksom ni bevarat hans. Jenny: Ack, jag vågar inte boppas det! Halifax: Det gör ni orätt i. Jenny: Tror ni det? . Halifax: Bevars... jag svarar för honom, som för mig sjelf... då man en gång sett er, Jenny, då man en gång haft hopp om er kärlek... kan man väl då glömma er?... ni är för skön, för älskvärd att någon skulle kunna det. Nå väl, tror ni inte det? Jenny: Ack, allt hvad jag vet, är att jag inte glömt honom. : TSE M Halifax: Det gjorde ni rätt i... sådana känslor äro heliga... och om en främling, en okänd, om han ock äfyen vore rik, hade en ädlings sätt att vara, såg bra ut, om, säger jag, han kom och gjorde er sin kur... Jenny: Åhl jog skulle nog veta, hvad jag borde tänka derom. Halifax: Sade er att ni var vacker... ) Jenny: Jag skulle inte låta fånga mig af hans smicker, det kan ni vara säker om. i Halifax: Och tillbjöd er sin hand. Jenny: Så skulle jag afslå den. : ). Halifax: Det är bra, det är rätt tänkt, milt barn. Se, sådan är en flicka som blifvit uppfoa strad på landet, der blott oskuld och renhet finIn88!,., ni skulle således afslå?