Aftonbladet – 18 februari 1848, sida 3

Halifax: Då är jag räddad. Men var uppriktig nu; tror du, att om en gentleman, rik, välväxt, en vacker karl med ett ord, en sådan so: jag, skulle fria till henne, tror du att hon ännu skulle fortfara att vägra? Tom Rick: Det är jag öfrertygad om! Hon har ju till och med gifvit afslag åt mig, åt mig, som nu talar med er — Ah! TIONDE SCENEN. DE FÖRRE. SIR JOHN. Sir John (kommer in): De tio minuterna ä förflutna; — Habfax: 3Iag har fattat mitt beslut, nådig herre. Sir John: Och du vägrar ännu? Halifax: Nej, jag går in på förslaget. Sir John: Ah! jag kunde väl tro det! — Halifax: Men på ett vilkor... niförstår väl... Sir John: Hvilket? Halifax: Skicka först bort det der nötet. Tom Rick: Huru! skicka bort mig! Sir John: Gå din väg! — Halifax: Längre bort, ännu längre, jag känner dina vanor! Annu längre bort... der... stanna der! Sir John: Du antar således mitt förslag? Halifax: Ja, jog måste väl. Sir John: Jag tviflade verkligen på att du skulle bli förnuftig. Halifax: Hvad vill ni, nådig herre, att jag ska göra ? — Sir John: Nir tänker du fria? Halifax: Annu i dag. Sir John: Det är bra. Halifax: Men om..Sir John: Hvad? Halifax: Vi måste upprätta ett ordentligt kontrakt oss emellan. Jag gör min förklaring och friar; men om hon ger mig korgen? Sir John: Om hon inte skulle vilja ha dig? omöjligt. Halifax: Det tror jag också. Men i alla fall bör man vara betänkt på allt. Om bon nu inte skulle vilja ba mig, tänker ni då låta mig umgälla hennes dåliga smak? Sir John: Åh! det vore inte rätt. Halifax: Således förblir jag ändå i alla fall er förtrogne, er vän, er kära Halifax? Sir John: Ja, det lofvar jag dig!) Halifax: Och ni ger mig mycket pengar, och skickar mig återigen att leta efter er dotter ; ty jag ska nog söka upp henne... Ja, jag ska skaffa er