Aftonbladet – 18 februari 1848, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! Sättet hvarpå i Måndagsbladet mitt erbjudande af skygd för en arresterad person, Lindholm, blifvit berättadt, skulle möjligen ingifva mången som icke känner mig, den tro, att det skett af annat motif än det mensklighet och medlidande ingifvit mig. Jag anser mig således hafva rätt att af redaktionen yrka meddelande af följande, sanningsenliga förklaring: Såsom deltagare i Riksens Ständers öfverläggningar och då frågan om fängelseceller torde förekomma, ansåg jag mig böra taga kännedom om härvarande cellfängelse: Vid tillfället erhöll jag underrättelse, att den ifrågavarande personen blifvit häktad för försvarslöshet, oaktadt han var behörigen skattskrifven här i staden, samt att han skulle, såsom lösdrifvare, med fångskjuts afsändas till Malmö, oaktadt han är i staden anklagad, men målet icke afgjordt. Detta upprörde min känsla, emedan den arresterade personen försäkrade sig ega hopp att bevisa sin oskuld, och hans afsändning med fångskjuts skulle icke endast hindrat hoDom att bevisa den, utan förstöra hans framtid och försätta hans härvarande maka i olycka. Det var under sådane förbållanden som jag lofyade honom skygd, om det kunde förekomma hans afsändning, hvilken jag ansåg vara ett våld, möjligen framkalladt för att dölja ett missbruk af makt. Det är nu upplyst att han icke var lösdrifvare, och att häktningen således var olaglig; och jag ångrar ej min åtgärd; men jag beklagar dem, som utan medlidande för medmenniskors ofärd, eller medömkan med deras förvillelse, finna: nöje uti att med löjets vapen försvara maktmissbruken. De gynna derigenom denna likgiltighet för personlig rätt, som vållar i vårt fädernesland att myndigheter kunna tillåta sig hvad som i andra lagstyrda sambällen avses otroligt; och det ligger i naturen af, en sådan brist på allmän anda, att de sjelfva en gång torde blifva offer för den. Detta är allt hvad jag nu ansett mig böra i saken yttra, lemnande åt en byar att döma, om mitt handlingssätt varit framkalladt af ädla motiver eller icke. Stockholm den 48 Februari 1848. Bruce Bey.