Aftonbladet – 18 februari 1848, sida 2

skrifna med blyertspenna, från aflidne Konunsens enskilda byrå, hvilka koncepter han ännu förvarade såsom verifikation på uppgiften; när ban derjemte skildrade i lifliga färger lidandet afden moraliska tortur han hade erfarit i följd af den ovilja, som från alla håll träffat honom, så torde det vara förklarligt nog om dessa omständigheter, hvilka icke kunde undgå att väcka ett visst deltagande till och med hos obe kantä, äfven föranledde glömska af de nyss passerade striderna, och återknytandet af både umgängesoch affärsrelation emellan tvenne personer, hvilka blott några år tillförene hade arbetat gemensamt för offentligheten. Allmänbeten lärer nog minnas, att icke Aftonbladets förläggare ensamt, vid den tiden, intresserade sig för hr Crusenstolpe, och huru deltagandet för hans person spridde sig öfver hela landet då har, kort derefter, blef föremål för den bekanta förföljelsen i tryckfrihetsväg. Det är förmodligen också minnet af detta deltagande på den tiden som, långt mera än Aftonbladets rekommendationer, nu går igen, som man säger, och gifver sig luft i det lilla uttryck af förargelse, som framträdt i Posttidningen, hvars redaktion i öfrigt icke kan vara okunnig derom, att Aftonbladet, jemte de loford detsamma alltid egnat åt den saftiga och färgrika penseln i hr Crusenstolpes skildringar, dock aldrig underlåtit att protestera mot den lättsinnighet, hvarmed han behandlat historiska ämnen och faktiska uppgifter. Denna anmärkning gjordes flera gånger under den tiden, då L. J. Hjerta var br Crusenstolpes : förläggare, lika väl som sedermera; äfvensom Aftonbladet, å andra sidan, i afseende på den stilistiska talangen, icke mindre lofordat dem af hans skrifter, som utkommit efter det förläggareskapet upphörde, än de föregående. De, som följt denne författare hela vägen igenom, lira ;medlertid icke kunna undgå att märka det han, under de sista tre eller fyra åren, synes hafva vändt sig i ännu en annaxn riktning af den beskaffenhet, att den påkallar ett närmare skärskådande, utan att sådant kan behöfva stå i motsägelse till föregående omdömen. Vi hoppas att så väl Postoch Inrikestidningen, som andra, skola inse och erkänna detta, så snart vi binna återkomma till granskningen af det :olfte brefvet. ee