Aftonbladet – 18 februari 1848, sida 2

Sir John: Min herre! Halifax: Favoriten följde i allt sin herres höga exempel; han efterlemnade sitt porträtt, som Konungen hade lemnat sitt — samma format, lika exemplar. Tio å tolf år förflöto. Hans Moj:t uppsteg åter på thronen. Under de första åren hade han så mycket att göra — så många andra porträtt att ge, att han glömde bort det han fordom hade lemnat i en vrå af sitt rike. Men en vacker dag Vaknade minnet åter; han lät uppsöka miniaturporträttet, som nu blifvit stort och förskönats mycket; han lät infatta det i diamanter, och gaf det, jemte titel af sin måg — åt lord Buckinghams son. Som hvar och en vet, vaknar alltid favoriternas minne, då konupgarna komma ihåg något; Vår favorit, som var idel som konungen — frikostig som — . Sir John: Återigen! Halifax: Vår favorit påminde sig då, att också han hade ett sådant der porträtt; han ville återfå det för att göra det till pendant åt konungens porträtt; ty ni förstår väl, att de två porträtterna voro kusiner. Han skickade således sin tjenare, sin intendent — jag kan väl säga, sin vän — för att söka reda på porträttet, och gaf honom 500 pund för att skaffa igen det — ett porträtt, som ska inbringa honom Badsorden, strumpebandsorden, och hvad vet jag allt? — Hur kan man tänka på; att för endast 500 pund återfinna en sådan skatt! — Nej fan, man måste så, för att sedan få skörda! — Pengar, nådig herre, mera pengar — mycket pengar, och jag ske nog leta rätt på ert porträtt, det kan ni vara öfvertygad om. Sir John: Nej, den saken ska jag anförtro åt någon annan. Det är ett alltför ädelt och hederligt uppdrag för att anförtros åt en sådan som du. Halifax: Ni pensionerar mig således? Sir John: Nej; jag tänker endast att använda dig på en ej mindre betydande beskickning, som är mer ifverensstämmande med dina vanor, dina seder och litt lynne. Halifax: Förlåt, men då tycker jag mera om att i återigen ger mig mycket pengar och låter mig ortfara med att leta efter er dotter. Sir John: Ja, jag förstår, ett sådant lefnadssätt nstår dig, tycker du; olyckligtvis kan det inte fortara, utan du måste ha en annan sysselsättning. Halifax: År den behaglig? Sir John: Mycket behaglig. Hahfax: Och der jag inte får mycket att göra? Sir John: Du behöfver inte göra något alls. Halifax: Nå, och pengar? Sir John: En rigtig förmögenhet.