Aftonbladet – 18 februari 1848, sida 2

REVY AF TIDNINGARNA. Postoch Iurikes tidningar låtsa likasom nigon förundran öfver Aftonbladets omdöme angåerde det sednaste eller tolfte häftet af Crusenstolpes Ställningar och förbållanden, och tyckes lägga Aftonbladet detta till last, emot fordna yttrander, samt frågar i sådant ändamål: shvem som varit förläggare till hela Morian-litteraturen, hvem som sarkast puffat för denna litteratur, om icke Aftorbladet,, 0. s. v. Det är möjligt, att denna förebråelse icke helt och hållet saknar grund; vi vilje icke heller bestrid2, att om Aftonbladet aldrig bade visat något slags intresse för hr Crusenstolpes skrifter, dessa måhända icze hade hos publiken vunnit all den framgång, som de egde under en vis period. Likväl anhålla vi att härvid få erinra om åtskilliga faktiska omständigheter, nödiga att taga i beräkning, för att icke förvillss af Posttidningens ensidiga framställning. För det första anmärke vi, att Af tonbladets egare icke på sitt förlag utgifvit något af Morian-litteraturen, så vida dermed skall förstås de under titeln Morianep utkomna, halft roman-aktiga, kalft anekdotiska band af br Crusenstolpes skrifter. Af de öfriga har icke heller på boktryckaren Hjertss förlag utkommit mera, så vidt vi nu kunna minnas, än en omtryckt upplaga af Skildringar, första häftet af Portfeuillen, Eandlingar rörande Gustaf IV Adolfs barndom cch de tre första Brefven af Ställningar och förhållanden. För det andra torde det billigt ihågkommas under hvilka förhållanden Aftonbladsförläggarens relation med hr Crusenstolpe, i afseende på dessa skrifter, egentligen uppstod. Det var en tid, åren 4831, 32 och 33, då hr C. hade ställt sig sjelf och sin penna helt och hållet till disposition åt det gamla systemet och dess favorit, såsom redaktör af tidningen Fäderneslandet,. Många minnas ännu väl den dåliga karakteren af nämnde blad, dess försök att bemantla och försvara det politiska förtrycket, dess utfall mot Polackarne under deras kamp för sin sjelfsiändighet, m. m. Aftonbladet var ibland dem, som då strängast protesterade emot detta skriftställeri. Vi måste likväl tillstå att det många gånger förundrade oss, att hr Crusenstolpe kunde arbeta i en sådan riktning, icke blott derföre att han nyss förut, gemersamt med L. J. Hjerta, hade utgifvit en tidning i liberal anda, utan äfven emedan vi kände, att han egde ett bjerta och en själ, mägtig af lifliga känslor äfven för mensklighetens sak. När nu tidningen Fäderneslandets sktier föllo under nol!punkten i allmänna tänkesättet, och det visade sig att utgifvaren, lingt ifrån att hafva någon ekonomisk fördel i behåll från vederbörand:s sida, tvertom lemnades åt sitt öde ända derhän, att han beröfvades friheten för resterande fordringar å tryck och papper till tidningen, samt han derjemte förklarade att åtskilliga af de artiklar i denramma, som hade väckt mesta indignation bland allmänheten, nade blifvit bonom tillsända i koncepter,