Aftonbladet – 18 februari 1848, sida 1

Sör John: Ah! är det ni, sir! nå, och hvad göi Ibär, om man får fråga? Sir Arthur: Jag söker er, min onkel. Sir John: Hvad! ni söker mig här i Yorkshire, då jag uppdragit er att afsluta affärer af största vigt i London? Sir Arthur: De ä redan afslutade, min onkel, Sir John: På åtta dagar; då måste det vara vä gjordt! Sir Arthur: Jag har gjort mitt bästa, min onkel, och jag hoppas att ni ska bli nöjd. Sir John (afsides): Nu ska man få se, att den olycklige lyckats i allt!... (Till sir Arthur) Åh, ni tiger! Sir Arthur: Jag väntar att ni ska fråga mig, min onkel. Sir John: Ja, gör dig till du! — Nå, låt se, min herre, hur är det med den der processen med min förpaktare, Simon Damby, som ni skulle uppgöra med honom så, att mitt namn -inte skulle behöfva nämnas vid domstolen? . Sir Arthur: Jo, min onkel, jag har sjelf talat med Simon Damby; jag har låtit honom läsa alla de handlingar, som bestyrka er eganderätt, han har erkänt att han haft orätt, och erbjuder er ett skadestånd. Sir John: Ah, erkänner han att han haft orätt, och vill ge mig skadestånd... Nå hvad vill han ge?... en obetydlighet... Sir Arlhur: Ni hade sagt mig att jag skulle vara nöjd. med 300 pund sterling, min onkel. Sir John: Ja, jag mins; jag hoppas väl också att oi inte understått er att ta emot mindre än 300 pund. Sir Arthur: Nej, min onkel, jag har fått 600. Sir John: Ja, dem han aldrig ernar betala. Sir Arthnr: De är deponerade hos er bankir, här ir hans qvitto. (Ger honom det.) Sir John: Får jag se... ja, jaha, det är verklisen hans qvitto... nå, men derefter... Sir Avthur: Hvad menar ni med det, min onkel? Jag hade ju inte fått något mer uppdrag? Sir John: Nej, nej... det var inte det jag ville äga; hör på, har ni inte haft en duoll i Windsor ned lord Bolingbrokes son? Sir Arthur: Huru? ni vet då, min onkel... Sir John: Ja, jag kännar era nja dumheter; det var väl någon speltvist, något rivalskap hos något fruntimmer... något värdshusgräl, kan jag tänka. Sör Arthur: Min onkel, tillåt mig att fåiakttega vstnad öfver orsaken till denna duell. Sir John: Ja ja, jag kunde tro det, att orsaken ill er duell skulle vara sådan, att ni inte kan tala om den. . Sir Arthur: Det var en hedrande orsak, min onel... men jag bör förtiga den. Sir John: Aha, du bör förtiga den? Men om jag