Aftonbladet – 18 februari 1848, sida 1

ITALIEN OCH FRANSKA POLITIKEN. Följande tal af hr Thiers uti den franska deputeradekammarens session d. 34 Januari, i anledving af förhållanderna uti Italien, och franska kabinettets politik i denna fråga, skali säkert med nöje inhemtas af läsaren. Man finner deruti uttalade märkliga åsigter om 2anledningen till, och följderna af de folkrörelser, hvilka satt de neapolitanska och wienska hofven så många myror i hufvudet, samt ådragit sig hela Europas spända uppmärksamhet. Talaren började med att i allmänna dr:g teckna den ädla rol!, hvartill Frankrike vore kalladt: att bistå och underlätta nationernas kamp för frihet och pånyttfödelse, samt att den franska talaretribunen äfven måste vara ep tribun för de folk, som ännu sakna en dylik. bDe liberala och 2bsolutistiska idrna dela verldenn, fortfor talaren; smen åtminstone skola de förra hafva lika stora rättigheter som de sedaare, och om vi lemna absolutismen i fred, så må wienerabsolutismen också icke söka himma frihetens utveckling i oafbängiga länder. Dessa ider äro Frankrikes geniu, själen i dess aya historia, väsendet af dess revolution; genom dessa vill Frankrike nu enszmt verka på folken, icke mera genom e öfringar. Fronkrikes iddsr spårar man öfver allt i de italienska rörelserna, men ingenstäides des; hand. Men Frankrike måste icke overksamt åse att man med blodiga våldsgernirgar söker hindra idernas utveckling. Siaden Palermo har blifvit bombarderad af sin egen regering; icke i anledning af föröfvade excesser, utan emedan detsamma gjorde anspråk på åtnjutande af de hilligaste och naturligaste rättigheter, emedan det begärde en konstitution för Sicilien. Derföre bombarderades Palermo under 48 timmars tid. I mensklighetens nan förkastar jag denna handling. Då österrikarne bombarderade Lille, engelsmännen Köpenhamn, gen!jöd hela Europa af förbittring; detsamma skedde af alla partier då Espartero, för att dämpa ett uppror, lät bombardera Bercelöna. Med hvilka uttryck skall man väl då beteckna P.lermos behandling! J veten hvad förut skedda i Milzno. Bloti i nödfall, när en regering blir angripen, må den tilåta sig sådana ytterliga medel, men icke mot harmlösa ssmmanlopp; detta strider mot alla menskligbetens lagar. Konungen af Neapel är hemma i Palermo, österriksrne i Milzno; men äfven schweizarne äro hemma mellan Alperna och Jura; och om j med samvetsgrannhet uppskatten absoluta regeringars rättigheter, så måsten j även respektera fria staters. .J måsten icke, i anseende till de excesser hvaröfver Italien klagar, vara stumma och könslolösa. Vi alla hafva religiösa, politiska och moraliska grunder, som mana 0s3 att böja vår röst för Italien. Alla styrelsers kabinett blicka i detta ögonblick på Lombardiet och Österrike; ingenting skall kunna hämma denna allmänna känsla. Men allt bar — såsom hr Guzot nyligen anmärkte — ändrat sig; materiella frågor hafva blifvit moraliska; den moraliska jemnvigten måste u;prätthållas. Ja, det gifs i Europa absolutistiska och liberala ider. Den stora jemnvigten beror af tvenne tendenser (jag vill ej förolämpa någon); må de folk, som älska absolutismen, lugnat lef7a uuder dess spira, men vi måste vaka deröfver, att jemnvigten mellan dem båda bibehålle-. Hvarj2 gång Frankrike blir qvitt en fiende, förvärfvar det en vän mera. Skola vi derföre våldsamt eller hemligt införa friheten i länder, som icke hafva den? Nej, vi må icke piåtvinga folken densamma; men om den, utan vårt direkta tillgörande, någonstädes uppspirar och slår rötter, så må vi icke fördraga att den undertryckes. Häruti ligger grundsatserna at vår politik. Ni känner förloppet uti Italien. Hsfva vi ingripit i händelserna i Rom, i Turin? Ni kan der se Frankrikes genius; dess hand var ingenstädes med i spelet. Sedan 50 år leda vi verlden; vi hafva grundlagt tankefriheten och befistat folkens eviga rättigheter. Ja, vi hafva varit stora syndare, men icke vi ensamt; England har sin andel deruti. Låtom oss äfven allt framgent vara lika stora syndsre och veta försvara frihetens sak. På Österrikes förfrågan hos londonska kabinettet svarade lord Palmerston; Man talar om planen, att vilja sammanslå alla territorierna i Ital:en: Vi känna icke denna plan och tro ej derpå. I ett så beskaffadt fall her man rätt: man måste respektera alla territorier, och — såsom vi v:d Krakau-frå gan 2nmärkte: de små ERE RR a