Aftonbladet – 17 februari 1848, sida 2

utskottet tillstyrkt. Denna fråga rörer förnämligast ett lokalt intresse, men är för det öfriga landet, enligt vår tanka, af en underordnad vigt. Man det finnes vissa andra omständigheter utom sjelfva hufvudsaken, hvarigenom denna fråga kan äga ett serskildt intresse för forskaren, i sitt sammanhang med itskilligt annat, som tillbör det inre af dagens historia, och hvilka gifva en förklaringsgrumd åt det snnars besynnerliga fenomenet af den stora betydelse, som man äfven vid öfverläggningarna i lördags fann att en del ledamöter hade gifvit deråt. Det kan vara så mycket mera skäl att nu efteråt skärskåda denna del af frågan eller sjelfva sättet hvarpå, och det hufvudsskliga ändamålet hvarföre man bearbetat Slitö-saken till ett slags riksvigtig fråga, i fall tillfälle dymedelst tillika skulle yppa sig att belysa något litet af det mechireri bakom kulisserna, som framme på scenen uppenbarar sig i den eljest så högst oförklarliga harmonien och vänskapen mellan de ultrakonservativa och xde verkligt fria samt bådes inksrnerade och outsläckliga hat och bitterhet emot de liberala så väl blend riksdsgsmännen som inom pressen — en koalition, om hvars rätta beskaffenhet och driffjedrar en stor måärgd, äfven bland de konservative sjelfve, innu tyckas vara i okunnighet. Till en början torde vi hkvål böra tillkännagifva vår tanka i bufvudfrågean och angående resultatet af lördagens debatter. Den är, i korthet sagdt, att den begärda nederlagsrätten otwvifvelsktigt skulle hafva ländt till både allmän och enskild nytta för ön Gottland, samt bidragit att lifva icke blo:t handeln, utan äfven åkerbruket derstädes. Också hade alla myndigheter och nästan alla handelssocieteter, som blifvit hörda, tillstyrkt saken, hvilket är en vigtig omständighet alt taga i betraktande. Men detia oaktadt tro vi att Ständerna bade ett giltigt skäl att icke nu förnya 41840 års underd. skrifvelse, i anseende dertill, att det syntes vara att befara, att ett förnyadt förord för nederlagsrättens beviljende i en framtid kunde komma att föra med sig i släptåg några vidt utseende propositioner angående ställets befästande, wed thy åtföljande så stora kostnader, att Gattlänningarne troligen icke haft lust att ensamme vidkännss dem i utbyte för nederlagsrätten, och detta så mycket mindre, som de icke mäkta att med egna medel och utan bidrag från statsverket bestrida den för närvarande vida apgelägnare och för hela beståndet af öns handel oundgängliga repirationen och uppmuddringen af Wisby hamn. Det är sannt, att beviljandet af en befisining af Slitö hade berott på Ständerna sjelfva, när det kom ifråga; men i alla fall kunde det vara så godt att hafva ett sådant nytt tvisteämne undsanröjdt. Derigenom är intet binder lagdt för sjelfva den enkla ansökningens beviljande från Regeringens sida, om denna så för godt finner. Dessa omständigheter, i förening med den förut nämnda, att frågan är af underordnad vigt för landet i det hela, hafva också varit orsaken, hvarföre hvarken Aftonbladets förläggare, ehuru på visst sätt personligt intresserad för moticnens framgång såsom delegare i ett påbörjadt större odlingsföretag på Gottland, talade för saken på Riddarhuset, fastän närvarande då den förekom, eller Aftonbladet yttrat sig derom på förhand eller ens fästat så mycken vigt dervid, att u skottets tillstyrkande utlåtande blifvit infördt i Aftonbladet, innan saken förekom i Stånden. Det är likväl icke någon af de här vidrörda punkter rörande sjelfva sakens inre beskaffenbet, som gifver förhandlingarna deröfveri Riksstånden deras egentliga märkvärdighsat, utsn den omständigheten, att ärendet från den ena sidan upptogs och diskuterades såsom en partifråga rörande den yttre politiken. Hos Ridderskapet och Adeln vidrördes väl denna synpunkt lätthändt och försigtigt, men hos de öfriga Stinden kom der mera direkt i dagen. Angående Presteståndets debatt har ärnu ej någon detaljerad berättelse kommit oss tillhanda; men enligt hvad vi hört, bar ett stort politiskt skuggspel der defilerat fram för åtskillige talares inbillning, alldeles såsom den vilda jsgten i Friskytten, och man vet, att bland de högvördige icke saknas män, som i hög grad bafva den lyckliga förmågan att skrämma upp sig sjelfva. Den sentimentala lektor Wallman lärer hafva djupsinnigt och profetiskt förespeglat exemplet af Englands och Portugals förhållande såsom en varning. Bland yttranderna i Bondeståndet föreföll i synnerhet hr Strindlunds intressant; det utgjorde så nästan ordagrannt ett upprepande af Svenska Minervas ofta hörda fraser och kombinationer om detta ämne, att man frestades tre, det den värde 1ledamoten lärt sig dess artiklar utantill: Engelsroännen . vilja gerna hafva Gellivaare jernverk, men för att kunna begagna dessa, behöfva de oundgängligen Slitö. Ännu svårare betänkligheter finnas, dem talaren ansåg sig ej offentlizen kunna vidröra, 0. s. v. Ingen gick likväl så rakt på saken, som en af Stockholms riksdagsmän i Borgareståndet, hr Almgren, då han såsom ett hufvudskäl för sitt afstyrkande yttrade, att den föreslagna nederlagsrätten skulle väcka missnöje hos Ryssland. Vi hafve ansett engeläget, a!t serskildt relevera de två sednast nämnde riksdagsmäsanens yttranden egentligen derföre, alt de båda befinna sig i en närmare bekantskap med br Joh. Johansen, som för mnärvarsnde anses dirigera Svenska Minerva och Söndagsbladet, och sam en längre tid ståit i beröring serskildt med hr Almgren, nemligen under den tiden, då hr Jo