Aftonbladet – 17 februari 1848, sida 2

KR 7 Samuel: Jag vet hvem ni söker ... en ung flicka, inte sant? ... sjutton eller aderton år gammal? Sampton: Ja, det är sant. Samuel: Som kom för en liten stund sedan. Sampton: Mycket riktigt. Samuel: Och som far bort igen inom en timma. Sampton: Alldeles rätt. Samuel: Vill ni jag ska säga honom till att ni är här? . Sampton: Ja, gör det. (Pigan kommer in.) Samuel: Mary, säg det unga fruntimret att berr Sampton önskar taia med kenne, och fråga henne om hon vill ta emot honom i sin kammare, eller om bon vill komma hit ut. Pigan: Ja, herre. (går.) Samuel: Men vet ni, herr Sampton, att om man skulle vilja, så kunde det allt sägas mycket om en aderton års flicka, som reser så der ensam. Sampton: Dä skulle man ha orätt, min käre Samuel; ty bon har kommit hit, derföre att jag bedt henne derom. Samuel: Känner ni henne således? Sampton : Nej, det gör jag inte; men jag kände hennes moder, som på sitt yttersta uppdrog mig, att till benne återställa ett halsband, vid hvilket en familjhemlighbet är fästad. Samuel: Nej! — verkligen? — och den der hemligheten? . . Sampton: Min käre Samuel, jag kan inte säga dig mer; fråga mig inte; dessutom vet jeg sjelfingenting. Pigan (kommer in): Det unga fruntimret ber herr Sampton vara god och stiga in till benne. -Samplon (går in i kammaren): Det är bra — Tack. (Går) (Pigan går.) Samuel (ensam): Han vet inte något mer... jo, jo, det skulle jag tro... det faller honom bara in att säga så... jag är säker om, att i fall han ville tala, sår ..