Aftonbladet – 17 februari 1848, sida 1

ck 6 efiermiddagen. KETTUNEN ANS SANEELTBN ITTTEMNAAD oråämnes förädling må komma i åtnjutsnde af :amma skydd, som andra närmger, i tförhållande till den l.ndrigare tullbehsndlingen af sråämnet, för deras tillverkmngar, torie införzelafgifterne å d2 oberedda sockerslagen undsntagsvis böra bestammas till 1 nigen mån phögre procent, än som fabrikstillverkoi gar i sllmänhbet till norm snagis: och herstilles i ådant afssende, att tulen å kros adi lump,sucker och andra dermed jemaförlga slag, som uu är b:siämd till 6 sk. skålp., må antasas till 4 sk. 6 rst. eller 50 proc. högre tull än åråvämr.et, samt å topp-, kandi och ka:socker bepstämmas till 6 sk. skålp., eller 400 proc. utnöfver råäxnestullen. Det första, som härvid fatler i ögonen, är att hr föredrag.ndens fremställning !cke ionefattar såg0a enda upplysning i sak, ingen uppgift hvarpå ett cmdöme kan grunda sg, att under iverläggningen vid konungens rådsbord icke någon af alla de tvistetrågor, som bordt påkalla A denna artikel en mer än vanlig uppmärksamhet både i statens intresse och för dsstats:konomiska grundsattsernas skul, ens blifvit vidrörd, än mindre pröfvad. Besinnar man dertill sit riksförsamlingen hos ocs utgöres af fyra olika stånd, som fatta b slut hvar för sig; att rikets ständer i sådana fjåsor som denn2, som måste bero på faktiska upplysnngar, tföjaktligen äro långt mera än andra represen:ationer i behot af en ledning från regeringens sida, såvida b:sluten skola få något sammanharg och blifva ändamålsenliga; att riksdagsirbetet inåste betydligt försvåras ec2 förängas, då riksdagsmannen sjelfve nödgas på enskild väg söka förskaffs sig de upplysningar, som icie ernållits geson konungens rådgif-are, och att just ett sådant förbållande är serdeles gynnande för det enskilda imteresset, som i sådana fall ingenting högre kan önska, än att få i regerimgens ställe biträda med underrättelser, ofta måhända af en visseledande beskaffenhet, hvilken först efteråt erfares, så kan man icke undgå att komma till fen slutsatts-n, att höru:i ligger ett förbålland2, nära nog oförklarl gt, oca som i alla händelser icza bordt förbigås u:n anmärkning, Följderna af den nu anmärkta bristen visa sig ock, såsom jag nu anhåller att få närmare ådagalagga, omedelbart uti det rasonnemang, som här ofvan är citeradt. Hr föredraganden yttrar att de inhemska fabrikationerna för detta råämnes (sockrets) förädling böra komma i åtnjutande af samma skydd som andra näringar i förbållande till den lindri are tullbebandlingen af råimnet för deras tillverkningar. Detta ar rätt och tillbörligt. Deremot är det svårt att inse något skäl, hvarföre sockerfabrikanterne skulle behöfva gynnas med ett högre skydd än andra fabrikanters tillverkningar. Skulle någon skilnad i detta hänseende ega rum, så borde sockerfabrikationen snarare kunna bestå med ett mindre skydd än flere andra, och det af foljande skäl. Först och främst äro de tekniska operationerna vid sockerberedning ibland de enklate och bestå egentligen icke i annat än sockerämnets renande genom kokning och klarning; någon serskild handafärdighet för arbetarne kommer icke dervid i fråga, Blott en kunnig mästare finnes, kan han sköta tillverkningen med hvad slags irbetsfolk som: helst; vidare är den tilverkade vaan icke, såsom t. ex. väfnadsmaunufakturns protukter, underkastad modets omvexlingar, och såedes icke af denna orsak i behof af så stort skydd mot frimmande medtäflare, som kan erfordras för väfvaren i anledning af den stora olikhet af och len mängd nya uppfinningar å fasoner, som omytet i smak hos de förbrukande föranleder, och vilket ofta gör ett lager af äldre tillverkningar nindre -brukbart eller nedsätter dess värde i hanleln. Formen på sockret är till och med likgilig för konsumenten. Det behöfrer blott två egenkaper, hvitt till färgen och sött till smaken, och inner då alltid afnämare såsom en kurant vara. slutligen är det icke heller utan all vigt att ihågomma, att då kostnaden å hvarje stycke väfnad Mid till en viss beståmd proportion utgöres af etalningen för det deri nedlagda arbetet, så gör jet icke på långt när, jemförelsevis, en proportioel tillökning i arbetskostnaden, om t. ex. 100,000 ller 500,000 skålp. socker tillverkas vid en farik, emedan större qvantiteter kunna kokas med ära samma besvär som små. Också finnes ingen sbrikation som underhålles, jemförelsevis, med så å arbetare som sockerbruken. Vid alla tillsamhans i hela riket torde de ej uppgå till 300. I amma mån tillverkningen ökas cch arbetskostnaen aftager, bör denna fabrikation följaktligen äfen kunna nöja sig med mindre vinst. Dessa detaljer kunna synas nog småaktiga att ppehålla. sig vid, men de måste alla ega ett omeelbart inflytande på omdömet om den frågan, som 2g nyss framkastade, huruvida sockerraffinaderiere behöfva eller böra gynnas med en större skyddsill än andra fabrikationer. Att det må åtnjuta ka hög skyddstull kan visserligen, såsom redan r anfördt, vara rätt och billigt; men å andra sian är det väl icke heller alldeles cbilligt om hela en sockerkonsumerande allmänhtten önskar, att ske mer än detta rätta och billiga må komma i råga, till några få enskilda personers förmån, hvilka ;dap i många år baft tillfälle att, uti en gifvande rofit af sin tillverkning i skydd af importförbuet, ätnjuta så tillräcklig vedergällning för sin möa, alt de hädanefter böra vara tillfredsställde med mma förmåner som industriidkare och fabrikanr i allmänhet. ESKO ST UTE TESEN S ERESE Br PS SE rsittare — och det kan jag då naturligtvis inte a