Aftonbladet – 15 februari 1848, sida 3

— En sadelmakare vid namn Duncke, hjelten i den lilla äktenskapshistoria, som förekom under gårdagens polisunderrättelser, var i dag i polisen, för att svara på sin hustrus klagomål öfver hvad. som förefallit i hennes kök i går natt. Mannen förde sig mycket rak, och förklarade att han vid ifrågavarande tillfället till ett försvarsmedel tagit hem med sig den qvinsperson, Lotta Andersson, i hvars förtroliga sällskap hustrun funnit horom; hvarmed han förmodligen ville säga, att han kemfört Andersson för att försvara henne emot de hamnbusar, af hvilka hon skulle hafva blifvit öfverfallen. Hustru Duncke, en liten person med lidande utseende, angaf Lotta Andersson att hafva stulit ifrån henne en halsduk och ett täcke; hvarpå mannen med en stor geste inföll: det är mitt! Han tillkännagaf också sin vilja att qvinspersonen Andersson måtte ställas på fri fot; hr polismästaren upplyste att hon redan var lös och Jedig. Hustrun forifor i sitt yrkande om skilsmessa, och hänvistes att derom väcka talan vid vederbörlig domstol. Det är just. hvad jag vill; det är rätt,, yttrade mannen, och afträdde med stolta steg. — En fabrikörshustru L., som bor vid Kammakaregatan, inställde sig i dag i polisen, med sin 40åriga fosterdotter vid handen, och gjorde en förfärlig anklagelse emot sin piga. Denna skulle nemligen, efter hvad den lilla flickan berättat, för några dagar sedan hafva bjudit barnet att smaka på vin, som pigan hade i en halfbuteij; men flickan kände, då hon smuttade ur buteljen, att det smakade mycket illa, så att hon strax spottade ut det hon fått i munnen. Hon måtte likväl hafva sväljt något, ty hon var illamående ett par dagar derefter, och bekände slutligen för fostermodren hvad bon fått af pigan. Som herrskapets hund en tid förut blifvit illamående, fick pigan nu äfven uppbära skulden för det. Buteljen hade funnits i pigans förvar; den innehöll blandad svafvelsyren. Det kunde ej uppgifvas någon anledning, hvarföre pigan skulle vilja göra illa åt b:rnet eller hunpden; den tilltalade, en qvinna af stavgad ålder, förklarade okonstladt, att hön icke hade någon vetskap om att flickan förtärt något af flaskans innehåll, som var bestämdt till kökskär!ers rengöring; och hon yttrade :sin förundran öfver att ett-litet barn kunde så nparras på henne. Det är visserligen ej alldeles ovanligt att karn af nyfikenhet smyga sig till att smaka på hvad de komma öfver, och att de sedan dölja förhållandet, när det ser ut att bafva obebagliga följder. Enär parterna å ömse sidor voro belåtna att varda hvarandra qvitt, blef pigan skild ur tjersten. — I går afton omkring sjutiden ertappade polisuppsyningsmännen Söderström och Enberg en f. d. korrektionist vid namn Gustaf Johansson, belastad med ett ansenligt bylte af manskläder. Då polisbetjenterna ropade honom an, kascade han ifrån sig sin börda och försökte komma på flykten, men blef snart upphunnen och fasttagen: Kläcgerna hade nyss förut genom inbrott blifvit stulna i huset AM 23 vid Drottninggatan. — I söndags afton blef en 70-årig gumma, enkan Carolina Morin, omkulikörd på norra Tullportsgatan, af en arrendator från landet; meden af hans släde bade stött emot henne, och hon blef genom fallet skadad, fast obetydligt. Den körande hade genast efter händelsen stannat och gifvit sig tillkänna — det syntes straxt att han icke var en åkare. Saken är anmäld i polisen, men får anstå tills vidare. — En arbetskarl, J. C. Österberg, var tilltalad i polisen för det han till fredagens spektakel afyttråt till en herreman en biljett, som ej dugde för den gången; den som köpt biljetten ... kom fram och af vaktmästaren förnam biljettens färg var ej för dagen.n För detta skälmstycke kunde poliskammaren icke göra något åt den tilltalade; men för det han drifvit biljetthandel i kongl. teaterns förstuga dömdes Österberg att plikta 3 rdr 46 sk. bko. — En piga hade — berättar D. A. — låtit uppkalla sin husbonde, för det ban kastat åt henne hennes knyte och bedt henne dra åt h—e. Nå, hvert gick du då? frågade hr polismästaren. Ju jag blef qvar,; ty jag har ej fått ut min lön, men flytta vill jag, ty jag får blott en kaka bröd om dagen, och maten lagar han sjelf, så att jag aldrig får äta mig mätt. Af en förevisad motbok upplystes, att pigans lön för halfåret skulle vara 6 rdr rgs; deraf hade hon fått tvenne halsdukar för 7 skillingar, 3 par Vantar för 33 sk., förstört ett rifjern värdt 42 sk. 0. S. V.s så att totalsumman af det utbekomna utgjorde. ö rår 46 sk., således en fordran af 2 sk. — Husbonden lade henne till last att hon ofta varit h—s berusid och otrogen. — Parterne blefvo hänvisade att vid domstol uppgöra sin stora liqvid. — Redan i November månad förlidet år hade en bonde vid pamn Per Persson från Westerhanninge blifvit uppkallad till polisförhör, för det han enligt polisbetjeniogens uppgift skulle bafva lemnat sina hästar, hvilka till färgen voro blacka, lösa på Riddarhustorget. Bonden hade då försäkrat att han aldrig ägt några blacka hästar, men att ev af bans grannar Olssop. ägde ett par sådana. Nu blef denne uppkallad, hvilken åter ville bevisa att han nämde dag ej varit i Stockholm. Dessutom inlemnade. ban en lång skrifvelse, bvaruti ban beklagade sig öfver polisbetjeningens olagliga förfarande att bafva uppgifvit orätt person, samt begärde ersättning för alla de resor och den stora tidspillan detta misstag hade förorsakat honom. Vid i lördags å nyo i denna sak anstäldt förhör, afbördes en mängd vittnen, men ingen af dessa, .med undantag af en stadssoldat, vågade taga på sin aflagda ed, att de igenkände någon af bönderna. Soldaten deremot sade sig med säkerhet igenkänna Olsson på ett märke i pannan. Per Pertson styrkte med vittnen att han den ifrågavarande. dagen ej varit i Stoci holm. Olsson skulle om 44 dagar förete en dylik bevisning hvad sig anginge. Imedlertid har nu genom polisbetjeningens vårdslöshet att uppkalla orätt person, den stackars Per Persson fått göra flera resor till Stockholm, andra kostnader att förtiga. (D. A.)