Aftonbladet – 15 februari 1848, sida 3

LANDSORTS-NYHETER. Örebro den 9 Februari. Den för några år sedan väckta och sedermera, såsom det sades, till stadens borgerskaps fullkomliga trygghet för framtiden, i kongl. Svea Hofrätt afgjorda tvisten emellan stadens äldste å ena sidan kärande, och bryggeriidkaren C. D. Brisman å den andra svarande, ang. upphäfvande af det kontrakt om uteslutande salubryggd och bränvinsminutering i staden, hvilket handl. L. F. Baumgardt åt bemälde-hr -Brisman transporterat och hvaraf hr Brisman jemväl i några år opåtaldt -var innebafvare tills dess genom nyssnämnde -dom, kontraktet i hvad detsamma Brisman anginge, upphäfdes, har nu åter uppflammat, i det att hr Baumgardt uttagit stämning till bärvarande Kämnersrätt, icke allenast å Örebro stads borgerskap, utan äfven å samtlige innevånare derstädes, under påstående att som kontraktet i fråga, genom rättegången med Brisman, icke skall vara undanröjdt i hvad det omfattade hr Baumgardts rätt till det omtvistade monopoliet, de derpå grundade uteslutande rättigheterne sålunda måtte till br Baumgardt afträdas och stadens borgerskap jemväl åläggas att till honom utbetala bebållna inkomsterne af krögerioch bryggerinäringarne, under den tid borgerskape! samma näringar: utarrenderat. (N. A.) dj Linköping d. 42 Febr. En volontör vid ke andra lifgrenadierregementet, Brandberg, blef förliden thorsdag af krigsrätt för subordinstionsbrott dömd till döden genom arkebusering. Hans brott lärer bestå deruti, att han tilldelat en örfil åt en underofficer vid samma regemente, Lindqvist, på ett näringsställe, der de, som lära varit goda vänner och umgängeskamrater, råkat i ordvexling. Då anpat godt folk förgå sig på dylikt sätt mot hvarandra, så antingen tillämpas kort och godt vedergällningsrätten eller ock försonas öfverilningen med-46 sk. bko; hvartill en örfil uppskattas af Missgerningsbalken, under det Krigsartiklarne fordra blod då en underordnad bär hand på förman. Dödsdomen kom mer säkerligen att af öfverrätterna fastställas, ty saken är klar och lagen tydlig; men efter ell sannolikhet har den dömde benådning att vänto, åtminstone från dödsstraffet, ehuru han troligen i alla fall ej undgår en längre tids fängelse. Att Krigslagarne med oblidkelig stränghet upprätthålla subordinationen, kräfver visserligen omtankan för disciplinens bestånd helst i fält; men om dylika drakoniska straffbestämmelser, hvilkas tillämpning på allvar skulle vara alltför upprörande för vår tid, för att kunna komma i fråga, förmildrades, åtminstone hvad angår fredstid, så mycket, att nåd ej alltid behöfde