Aftonbladet – 15 februari 1848, sida 2

Article Image
an för närvarande skulle råda hos regerinvarna, att reformernas sak skall segra, och al-ljäö enastyrande:s godtycke icke mycket länge kunna vibehbållas, då man ser huru de i sin ångest cke en gång längre bry sig om att hålla pålc resernas skrymteri, utan på ett så ohöljdt sätt blotta den rent dynastiska egoismen, hvarpå deas förfarande mot Schweiz utgör det färskaste xemplet. Tolfte Brefvet. i lofvade härom dagen, att återkomma till ett närmare skärskådande af det nyligen utvifoa tolfte brefvet af ställningar och förhållandenx, för att rättfärdiga det omdöme om det-ls ssmma, som vi uti en föregående anmälan ansågo innehållet påkalla. Till en sådan recension ha vi nu fått serskilda anledningar. Det intressantaste i det ifrågavarande tolfte bäftet, eller rättare det enda nya och faktiska som deri finnes, består af tvenne ganska kuriösa uppgifter, den ena rörande ett honorarium åt förste Hofstallmästaren Braunerbjelm ls för en resa till England, det andra angående numera afl:dne majoren, grefve C. G. Spens, ; som uppgifves hafva stått i en viss hemlig re; lation till den sflidne Konungen, i afseende pil; representationsfrigan. Förhållandet med dessals båda nyheter är särdeles tjenligt, att belysa arls ten af det författarskap, som numera tyckesls vara det enda återstående för den gamle be-l k:nte; och vi vilja derföre något uppehålla f I l r f G r ä a f t 4 6 — I STÄLLNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN, Is 6 f S I t ! c 4 E oss dervid. Det befinnes nemlizgen, att båda historierna, sådana de förekomma uti brefvet, råka vara diktade. S: här förhållandet. Angåend: det förstvämnda fallet berättar Hr Cru enstolpe föjande: 1846 fingo förste hofstallmästaren Braunerbjelm och sekreteraren i landtbruksaksdemien Nathorst nppdrag att resa till England för att handla raceboskap. Braunerhjelm sjuknade i He!singborg, hvar-l est deras majestäter då vistades, och Nathorst restel! ensam till England och Skottland, besörjde på egen!! hand uppköpen och återvände till fäderneslandet, ef-l! ter väl förrättadt ärende, hvilken också skedt tilllg allmän båtnad och belåtenhet. Året derpå (1847)! blefvo samma herrar skickade till England i samma jr! ändamål. Nathorst uppehöll sig der urgefår dubbelt så lång tid som Braunerbjelm; men belöningenis utföll i omvändt förhållande. Hr Braunerhjelm er-t hö!l 200 Pund för sitt korta besvär, då hr Nathorst, fick åtnöja sig med 4100 Pund. Jag har hört elakalr skämtare påstå, att kongl. sekreteraren Nathorst li-ls kaval 47 som 46 kunnat ensam uträtta kommissiolt nen, och då hade alltid 100 Pund kunnat besparas,! äfven om hans möda blifvit vedergälld med 20011 Pund. Men du inser, hoppas jag, att detta reson-le nemang är alldeles upp åt väggarna, och att utan) hr förste hofstallmästarens närvaro och högre ap-lI pointement hade stamholländerierna aldrig kunnatit komma till stånd i vårt kära fädernesland. 6 M-d anledning häraf h:r Kongl. sekreteraen )b Hr Nathorst, till hvars förmån naturligtvis ! denna förestående artikel skall vara skrifven, ! anmordat Red. att genom Aftonbladet få till-, vännagifvet , alt sanna förhållandet är föl-l; jande: Det sanna förhållandet är, att stamholländerikomittån, innan ännu något inköp var börjadt, och; då den tid som, för ett sådant uppdrag möjligen ! erfordrades, endast approximativt kunde beräknas,l, anslog en summa af 450 pund till resekostnader !j för hr Braunerhjelm, åt hvilken cnsam Kongl.l Maj:t i nåder uppdragit att verkställa de besluta-lc de inköpen i England. — Att hr Nathorst bleflsg utsedd att dervid biträda, var ett till tiden sed-lc Dare arrangement. Då emellertid händelsernas lg gång medförde det förhållande, att hr Braunerhjelms lt vistande i England blef vida kortare än från bör-l, jan var beräknadt, så har han icke lyftat eller be-l, gagnat det honom medgifoa anslag af 450 (icke l) 200) pund, utan bestridt resan af egna medel. Hiraf visar siz således den lilla skillnaden l! emellan författarens historia och verkligheten, att i stället för det Tit. Bravnerhjelm uppgifl ves hafva erhållit 200 Pund Sterling, har han i verkligheten icke uppburit en skilling. I Låtom oss nu se litet närmare på den me-lö tod, författaren begagnar. Har någon slags of-l1 fentlig handling legat till grund för den ifrå-!! gavarande anekdoten, sådan den berättas? Nej. : Således ett blott rykte. -Har författaren anl gifvit den hälla, hvarifrån han fått det.a rykte, så att deraf kan hemtas anledning till den förmodan, att han blifvit mot sin vilja missleåd if af sin sazesmans trovärdighet, eller af någon annan uppgifven omständighet, som gjorde berättelsen sannolik? Nej. Emellertid innefattar !! ryktet ostridigt en beskyllning om en temligen hög grad af egennytta hos Hr B-auner-l; hjelm, och om en grof partiskhet och favoritism å regeri. gens sida, och man kan icke misstaga sig om, att författarens afsigt jemväl verit attt framställa saken uti en sådan dager. Vidare lr är det tydligt, att detta mål ingatunda var af! den natur, att det, såsom någon gång möjligen kan hända, var behöfligt att gifva offentlighet åt ryktet för att framkalla en upp!ysning, hvil-l, ken icke stod att med lätthet erhålla på an-l, nat sätt; ty det hade icke beböfts mer, än att författaren vändt sig till Hr Nathorst, hvars! parti han synas hafva tagit såsom den härvidb missgynpnades, för att af honom få veta rätta sammanhanget. N:got slags hinder för inbem; tandet af en sådan underrättelse i följd af öf-l, verhopande göromål, såsom brådskan vid en, daglig tidnings utgifvande m. m., förefanns ic-l, ke heller; och dessutom har författaren, sedanle längre tid, varit personligen bekant med Herr i! Nathorst, om de också numera icke pläga rå-l! kas. Men egentliga hemligheten låg deri, att om en sådan upp!ysning blifvit sökt, hade författaren derigenom kunnat älventyra att gål mis!e ow ett ämne till uppställningen af denlj; pikanta kontrast, som den ifrågavarande diktenll nu innefattar, och en af de få godbitarna, 21 det för öfrigt magra brefvet, hade derigerom gått förlorad. Den ardra historien, om aflidne grefve Spens, upplyses genom en insänd artikel, som denl sistnämndes efterlefvande broder, hr häradshöf

15 februari 1848, sida 2

Thumbnail