Aftonbladet – 15 februari 1848, sida 2

en sådan författning funnes i Sverige; emedar följden deraf nödvändigt skule blifva en ytterlig svaghet och göra hela landet till ett så lätt rof för en inkräktare, att något annat val, än af en slafvisk undergifvenhet, icke funnes, för att ej blifva uppslukade. Enshanda är förhållandet i Schweiz. Denna fria och tappra nation, hvars strider mot det mäktiga Österrike i fordna tider, skänkt så mycken poesi åt Europas histor:a, önskar att på et! bofsamt och förpuftigt sätt sj-lf få ordna förbundets inre angelägenheter så, att olyckor och söndringar, af det slag som nyss visat sig j Söndringsförbundets bildande och följderna deraf, icke mera må kunna inträffa. Den klokhet och omtänksamhet, hvarmed de härvid vilja gå till väga, är beundransvärd; och det fianes intet förnuftsskäl, ingen rimlig förevändning af hvad natur som helst, på grund hvaraf det bör kunna förbjudas ett folk att sålunda till gemensam båtnad reglera sina inre angelägenheter. Men detta tycka icke de zoda grannarne, om, utan säga, genom sina noter och bandlingar, ungeär så här: ,Vi, som sedan mansildrar fört orden ordning och enhet, såsom våra fälitecken, och bemantlat allt det våld, allt det förtryck, alls de förföljelser vi låtit nationerna undergå, mec förevändning att hindra söndring och anarki, v skola nu visa verlden buru pass uppriktigt v menat härmed, då vi förbjude eder att beslut: om edra egna argelägenheter med syftning til ordning och enighet. Det ser verkligen ut, som om en stor fruk: tan för närvarande skulle råda hos regerin gärna, att reformernas sak skall segra, och al lenastyrande:s godtycke icke mycket länge kunn: bibehållas, då man ser huru de i sin ånges icke en gång längre bry sig om att hålla på fresernas skrymteri, utan på ett så ohöljdt sät blotta den rent dynastiska egoismen, hvarpå de ras förfarande mot Schweiz utgör det fårskast: exemplet.