Aftonbladet – 15 februari 1848, sida 1

dra en friare gemenskap emeilaa begge staterna. Lord Palmerston blott hänvisade till throntalet, hvari regeriogen uppmanat parlamentet, ait taga i öfvervägande dessa lagar, för att yttra sig buruvida de böra underkastas en fö ävdring, hvilken, utan att f.rsvaga landets sjömakt, vore egnad att befordra des: handelsoch kolonial-intresses. Sir Stratford Cnning bade kommit till London efter slutadt uppdrag i Schweiz, och de! trotides att han svart kommer att begilva sig till sin post i Constantinopel. Belsernas konung och drottning lemnade redan den 4 denue; Windsor, och hafvå öiver Dover och Calais återvändi till Belgien. Hr Brooke, guvernör öfver Labuan och Radscha af Sarawak har på fregatten Meanderp afseglat till sin bestimmelse. En af OConneUls söner, D. OConnell, som nu representerar Waterford, lärer för sina affårers skull få lemna sin plats i underhuset. TYSKLAND. ,Oesterreichischer Beobachtero meddelar Mazzinis bref till påfven, hvaruti det unga I:aliens ledare råder den helige fadren: att ställa sig 1 spetsen för dem, som vilja befordra Italiens pånytwtfödelse. Sedan det ö terrikiska bladet hänvisat til det emottagande nåmnde skrifvelse öat från påfvens sida, uu haasj allokution) af den 47 December, tillägges fö!jande angående de österrikiskt-itslienska förbållanderna: Ö te:rike har, i detta t.dens trårgmål, sin mission af Guil, och det är sinna:t att :uligöra densamma i enlighet med den kejserliga ordonnansea at den 9 Januzri. Den österrikiska förvaltningen i lombardo-venetiansta konungariket kan djerft, inför hela Europa, åberopa alla deras vittaesbörd, som, seden en menniskoålder tillbaka, bereste dessa länder: om någonsin inom de österrixiska områdena den italienska national teten blifvit kränkt, och om ej styrelsen eguat åt folkets väl samma vård och omsorg, hvaraf andra stater kommit i åtvjutanie. Jenföre!sen med det napoleonska konungariket Italien ligger nä ra; Österrike bepötver ej sky en dylik jemförelse. I den anda, hvaruti med nationel styrelse förstås högsta möjliga afseende? på det verkliga folkets egendomlighet, har den österrikiska regeringen i Itahen varit nationel i högsta grad och skall även fortfara att vara det. Men om en obetydlig faktion af illasnuade, om hvilkas grundsatser och ledande id :r den öfvervägande msjoriteten af italienska folket ingenting vet: om denna minoritet, i strid med tron, historien och traditionen, och uppenbart kränkande al st:tsoch folkrätten, åberopande en utopisk chimär, som de kalla pationaltet, åsyfta att sammansmida hela Italien till en enda formlös revolutionär massa, och detta för att försk:ffs ett vidsträckt spelrum åt sira ledares vinningslystnad och fåfänga: så skall Österrike, i medvetande af sina pligter som europeisk stormakt och den detsamma anförtrodda omsorgen för sina folks sanna väl, så väl inom som utom Italien veta att möta denna naiionalitet. Fjån österrikiska gränsen gå underrättelserna till den ,2 Februari. Jäsningen i Lombardiet hade utbredt sig vidt omkring i de österrikiska staterna. Det i tborsdagsbladet omnämnda ryktet, angående ett bonduppror i Judenburgerkretsen af Steyermark, men som af Wienerblaå vederl2des, visar sig nu vara grundadt, och enligt Weser-Zeitung hafva oroligheterna äfven utbredt sig uti kretsarne Bruck och Grä!z Såsom förut är nämnåt, hafva oroligheterna sin upprinnelse uti böndernas vägran att erlägga tionde, hvarvid militärisk handräckning af orten; myndigheter blifvit tillkallad från Grätz Bönderna satte sig till motvärn och sed:n har upploppet vids:re utgrenat sig genom Emsdalen till Ötverösterrike, hvarest det isynnerhet i Tr:aunviertel och flera Ssalsburgska dalar gått hett till. Flera godsägare i dessa trakter had: måst flykta till gränss:ädern2, för att söka bjelp emot de upproriska. Förgäfves hade kretsarnes styrelser sökt återställa ordnisgen. Starka militär-detachementer afsändes från städerna till landsbygden. Landtfolket, som är försedt med goda skjutgevär, har uppköpt ansenliga krutförråd och antager en hotande ställning. Tvennej kompanier af regementet Wimpfen, som tågade från Grätz till Bruck, stötte vid Lietzsn på 4000 bönder, med hvilka de råkade i handgemäng, hvarvid isynnerhet det ena kompaniet blef illa tilltygadt. Äfven måste militär beordras till det erkehertig Johan tillhörande departementet Stanz. Dessa tilldragelser äro at allvarsam betydelse, om man tager i betraktande den allmänna sinnesstämningen i Galizien cch Lombardiet. Efter ett annat tyskt blad hade kretsstyresmannen baron von Skamperl md tvenne kretskommissarier begifvit sig till de upproriska kretsarne, för att lugna bönderna, men ban fann dem obevekliga och beslutna att gå till det yttersta. Vi fråga bottr, yttrade en af anförarne, om. militären vågar skjuta på oss: eller icke, 9å det vi må taga våra mått och steg derefter! En snnan utropade: Man har utsugit oss, och i vår u!blottade belägenhet sätta vi ej stort värde på lifvet) — En af land folkets anförare hade fallit under ofvannämnde träffaing mellan de 4000 bönderna ochl: 4 ) j ) j j tvenne kompanier af ett k. k. italienskt infanteriregemente, Baron Wimpfen,, kommenderadt al kretshufvudmannen Herrman,och detta hade till den grad uppretat landtolket, att det genom ett vildt anfall helt och hillet sprängde ett sf ofvannämnde kompanier. Ea af de mest olycksbådande och vådsamma eldsvådor, som sedan längre tid tillbaka hem-: sökt Berlin, utbröt den 29 Januari, om aftoaen, uti en bredvid postbuset belägen byggnad vid Königsstrasse, Mcd stora ansträngningar ! lyckades man dock blifva mästare öfver elden, l: som ej hann sprida sig längre än till ett pir af närmaste hus. Brenden varade ett helt dygn. !: Husets invånare mäste rädda sig genom föirstrep och flera personer bafva omkommit. Konun-: en infann sig och ledde sjelt anordningen vidl! släckningen. !