Aftonbladet – 15 februari 1848, sida 1

PER våR Met SAdUuUAaL Pe TT 2 SLU E 1 ga SUL I M-drid äfven gifvit konsert för de fattige, en dyrbar present. Hertigen; af Montpensier födelsedag den 530 Jan, firades med en stor midiag hos franska ministern och en ytterst praktfu!l bal hos Drottningen. . FRANKRIKE. Den 34 Jan. tog hr Thiers ordet angående de italiensza förbållandena. Trött af sin pol:tiska overksashet alltsedan 4840, vis:de tala. ren s:g nu så gouvernemental, som möjligt; hviläet föranledde, att Guizot, då ban uppträdde efter honom, äfven blef vida 1.beralsre, än han troligtvis eljest blifvit ochhan visat sig vid besvarandet af Lamartines föredrag. Han, som nyss lofordat Österrikarnes moderation, uttalade sig nu mera energ:skt än Taiers ang. händelserna i Mailand, forålarade Ferraras besättandel vara en kränkning af påfvens rättigheter och de österrikiska truppernas närvaro i Madena och Parma icke vara i sin ordning, hvarföre ben cex gjort föreställningar deremot. D:n af adressen som handlsde härom blef derpå antagen. Den 4 Febr. begynates debatten af hr Casimir Perier ang. den som handlar om schweitziska angeligenheterna, med ett matt försvar för Frankrikes poluik, Hr Malgaigne talade för första gingen i kammaren och emot denna politik, men så länge ocit tröttande, att snällskrifvarze sozxmnade och först vaknsde då hr Mabul tog till ordet. HaR och andra voro likväl så hesa, att sessionen slutades. Den 2 tog hr Thiers ordet i denna fråga och gaf -lif-åt debatten, först genom en historisk framställning om Schweiiz nyare öden och förhållanden, och sedan genom beskyllningen, att ministeren uppoffrat det maderata partiet, genom det att den sökt ägga upp det reaktionära, samt derigenom framkallat segren för det revolutionära partiet. Sedan han svängt sig med dessa, för att verka på franska konservatismen väl egnade fraser, slutades debatten, ty hr Guiz)t begärde i följd af ett illamående, att få uppskjuta besvirandet. Detta svar afgaf han följande dagen och kammaren antog då 6 med 206 röster emot 4126; Den 4 var debatien af föga intresse, sedan or Gu zot förklarat, att han icke kunde lemna del af underbandlingarne ang. Plata-Staterna, emedan desse just nu pågå. Den 5, då paragrafen om Alcier förekom; blef. debatten något liffigare. Hr L herbette slandrade utnämningen af en kunglig prins till såtbåll:re, i ett tal, hvari denne motståsdare till den ultra-dynastiska politiken skarpt framhöll oligenhetern2, som redan rönts af franska p:insarnes ställning till armea och administrationen. Hr Guizot besvarade det, och dermed slutades den dagens strid. Den 3 tog marskalk Bugeaud ordet, för att varna emot förminskning af truppstyrkan i Afrika. Man borde icke anse emirens fångenskap, såsom betryggande all framtid der. En europeisk befolkning måste först der uppstå, innan man kan vara trygg för besittningen. Han kom derföre åter på sin militäriska kolouisationsplan, grundliggning af byar för vete raner, 0. s. v. Hr Lamoriciere försvarade sin åtgärd, att hafva låtit Abd-el-Kader göra vilkor, och ej tagit honom till fånga. Han upplyste, att emiren, genom att uppoffra sin Deira, bade kunnat fly undin, och ansåg det bättre att denne sjelf gifvit sig, än om han blifvit tagen. Guzot förnyade ock sin i pärskammaren gjorda förklaring, att regeringen hoppades kunna förlika emirens sak med Algeriens lugp, ty om han ej afstod att få resa till Ezypten, kunde man af paschan der få garantier för hans framtida förhåliande. Prinsen och prinsessan af Joinville hade afrest till Algier. Hertigen och hertiginnan af Montpensier skola emot slutet af April afresa tll Madrid, men ämna omkring en månad uppehålla sig i Pau, der de skola gifva stora fester för gascognarne. De nya sändebuden i Burin och Madrid, hrr Bacourt och Piscatory, hade fått befallning att resa till sina poster. Det troddes i Paris, att engelske ambassadören lord Normanby meddelat hr Guizot den not, hvarigenom londonska kabinettet förklarat det österrikiska sitt fasta beslut att försvara de italienska staternas sjelfständighet emot hvarje interventionsförsök. Amiral Parker har befallning att hindra all afsändning af österrikiska trupper, på egna eller främmande fartyg, till Sicilien. Å STORBRITANNIEN ocx IRLAND. Parlamentet började åter sina arbeten den 3 dennes. I öfverhuset tillkännagaf lord Stanhope sig vara sinnad att ingilva en bill angr. vestindiska koloniernas belägenhet, och lord HarWwicke en angående landets försvarsanstalter; men den sednare förklarade sig beredd att uppskjuta dermed, då markisen af Lansdowne erinrade, att sakens sammanhang med finanserna syntes göra nödigt att afvakta den proposition, som lord Russell kommer att i ämnet afgifva. I underhuset tillkännagåfvo flera ledamöter sig ämna väcka ganska vigtiga frågor, neml. statssekreteraren för Irland, sir W. Somerville, en bill om irländska förpaktareFäsendet; hr Berkeley om införandet af sluten omröstning vid parlamentsval; lord John Russell angående lendets fivans-angelägenheter, till d. 44 eller 48 d:s. På tillfrågan af hr Robicson om förhållandet med korrespondensen mellan amerikanska sändebudet och lord Palmerston: angående sjöfartslagarna, svarade lorden att amerikanska regeringen förklarat sig villig att genom motsvarande eftergifter gå en förändring i dessa till mötes, och att lorden yttrat sin belåtenhet dermed, samt att regeringen ämnade rådslå med parlamentet derom, hvarföre hela korresponTensen kommer att föreläggas parlamentet, hvilket med högt bifall emottogs. Lord G. Bentinck framlade derpå en stor mängd petitioner från vestindiska plantageegare, och yrkade nedsättandet af en kommitte, för att undersöka saåkernao utällning darsfädas mm fm mm AL ho hh Å ov AA CR ÅA CA AA Å RR vc . — -—-— rr ÅA VA ER NR J Jr AN Ja RR vn mJM 2 0 —Vu AM mm —LI an IA AA KH MB pr Oc Om AO, Fer få Ft OS Mm AA MM Mm BG An gr je mm -— mm OO, RR AR mm no OO nn Per JT Oo mh A va