Aftonbladet – 14 februari 1848, sida 2

af bomull, då deremot fabrikanten i England blott behöfver köpa för dagen 7). Svenska bomullsspinnerierna tillverkade år 1838 790,000 EB, — nu omkring 3 millioner. I år komma 2:ne nya spinnerier i gång, så att totala tillverkningen snart blir 5 millioner. Följden häraf blir stark täflan och låga priser, som ock redan inträffat, -så att konsumenterna i det afseendet ej hafva skäl till klagan 8). Vid här skedd profvägning har befunnits, att ett stycke callico, 4 aln 8 tum bredt och 48 alnar långt, vägde, det med hand väfda . 4 43 lod och det machinväfda . . . . 4 I 4 lod. Sjelfva tullen å bomullsgarnet, efter nya förslaget, utgör ju således ej mera än 3, runstycke på en aln tyg, hvilket ej är så högt, som man har velat låta påskina 9). När det besinnas, hvilka stora kapitaler, som äro nedlagda i svenska bomullsspinneriernea, och hvilket stort antal arbetare de sysselsätta, så vore det i högsta grad orättvist att ruinera dem, medelst ytterligare nedsättning af införselstullen å utländskt bomullsgarn 40). Jag anhåller derföre vördsamt, att den tull af 5 sk. per TB, som Kongl. Maj.t nåder föreslagit, måtte varda af höglofl. utskottet antagen. Stockholm den 31 Januari 1848. IL. Bergman. R:ksdagsu!lmöktig för Götheborg. 4) Den första af hr Bergmans anmärkningar fä ster sig vid den med kursiv stil utmärkta menin gen: oaktadt det bekanta höga pris hvartill bomullen för närvarande är uppdrifven och varit det hela hösten, i anseende till förra årets felslagna skördar. Den anmärkning br Bergman härvid gör, alt samma slags bomull, som den 7 Januari 1847 stod till 7, pence per Ä, nu säljes vill 4 ä 3 pence, kan hafva sin fullkomliga riktighet, och utvisar så tillvida ett misstag i uttrycket: för när-, varande, men denna omständighet medför icke det ringaste inflytande på hufvudfrågan, enär den blott förekommer såsom ett likgiltigt appendis till en prisuppgift på garn i början af detta år, hvilken: uppgift i allt fall står fast och meddelades endast för att visa, det garnets pris icke är högre nu än det var år 1846, eller med andra ord, för att styrka, att de af H. åberopade fakturor som innehöllo priser på engelskt bomullsgarn, icke voro valda från någon tidpunkt då priserna varit nedtryckta ovanligt lågt, eller lägre än för närvarande. Likväl få vi anmärka, att enligt tidningen The Economist, som meddear en väl ackrediterad priskurant för hvarje vecka, står New-Orleans bomull i Liverpool, under alla fyra veckorna i Januari, noterad från 4!; till 6 pence; hvilket något, ehuru icke betydligt, skiljer sig från hr Bergmans uppgift om 4 å 5 pence. 2) Vi stanna i verklig förbindelse hos anmärkaren för det han genom sitt yttrande på detta ställe satt oss i tillfälle att upptaga til gendrifvande det kärnargument, hvarmed prohbibitisterna ofta lyckats imponera på den mindre erfarne, för att få förbud eler förbudstullar bibehållna. Det är väl klart, att om beräkningen af de priser, tilk hvilka varor kunna erhållas å den utländska marknaden, skulle hemtas endast ifrån de tidpunkter då dessa priser tillfälligtvis stå lägst, i följd af inträffade penningekriser, så skulle hvarje land vara nödsakadt att stipulera oerhördt höga importtullar, för att kunna skydda sig mot öfversvämning af främmande produkter. Endast den i affärsverlden fullkomligt obekante, och som derjemte saknar förmåga att sjelf göra sig reda för förhållanderna, kan imedlertid låta förleda sig af det sken, som denna invändning bar för sig vid första påseendet. Det kan väl vara antagligt, hvad beträffar tyger af fasonerade mönster, att då de blifva mindre moderna på ett ställe, qvarvarande siumpar afyttras till ett serdeles lågt pris, och då transporteras till aflägsnare länder, såsom Sverige, der de ännu kunna gå såsom nya, men det gäller ock ej på långt när till den grad, som man söker inbilla oss. Om utländska manufakturartiklar på detta sätt verkligen kunde, såsom prohibitisterne vilja att vi skola tro, erhållas till lägre pris, än hvad de kosta tillverkaren, så vore vi ju stora dårar att ej begagna oss af en sådan fördel, Ja! om Tyskarne och Engelsmännen ville rent af skänka Sverige dess behöfliga förråd af kläden och bomullstyger, så vore det orimligt att icke mottaga en sådan present och tacka derför på köpet. Det är väl en verklig galenskap att påså, att det är en olycka att kunna lefva för billigt pris. Att likväl en sådan tillgång på utländska varor till nedsatta priser icke eger rum på långt Där i den: skala, som en del personer vilja förespegla, I bevisar sig bäst deraf, att man i annat fall nog skulle hafva utländska tyger, här insmuglage, till ett mycket billigare pris, än det hvartill de nu erhållas, då det är bekant att smugglingspremien ej går öfver 235 procent. Den, som icke Ikänner sakerna närmare, förbiser härvid merändels den omstånuigheten, som likväl är af stor vigt, att de Tyska och Engelska fabrikanIterna i allmänhet icke, såsom den Svenske, tillika äro köpmän och spekulanter, utan hufvudsakligen arbeta på beställning af andra köpmän. Dessa åter äro för det mesta speditörer åt deTtaljbandlaren, som således blir den egentliga speI kulanten, och rättar sina reqvisitioner efter uppIskattningen af konsumentens behof. Derföre ser man ock i England huru hastigt en minskad konsumtion återverkar till minskniog af sjelfva produktionen, och huru falsk den föreställningen är, att den Engelska fabrikanten skulle fortfara att arbeta och producera, äfven då han fortfarande skulle förlora derpå. Hvad vi nu yttrat om fabrikationen i allmänhet gäller isynnerhet om bomullsgarnet; hopade gamla lager finnas utan tvifvel mindre i denna branch, än i någon annan. Och om således någon farhåga för de svenska fabrikerna skulle kunna hemtas från handelskriser å den stora verldemarknaden, gälla de åtminstone allraminst i afseende på bomullsgarn. Hvad sistlidet års kris serskildt beträffar, så känner en hvar, att någon dermed jemförlig icke timat på mansåldrar, och att den således aldraminst kan läggas till grudd för någon regel, helst då man väl må kunna hoppas, att en så allmän missväxt öfver hela det mellersta och vestra Europa icke ånyo inom en mansålder skall bemsöka na tionerna. Dessutom finner man ett annat bevis på, att de af kriserna föranledda förändringar i varupriser icke är, så förfärliga, som mången inbillar sig, uti den omständigheten att, ehuru den RTR TEESE ENE ER —