Aftonbladet – 14 februari 1848, sida 2

Då ni erkänner att de äro skälmar, har jag vunnit mitt ändamål, och hvad min förlust vidkommer, sade jag dem rent ut vid spelets slut att jag utfunnit dem, och som jag ej kunde taga mig friheten sparka ut dem i ert hus, hade jag fört dem till mitt eget, samt varnade dem tillika att ej mer visa sig i bättre sällskap, emedan jag då skulle offentligen tillkännagifva hvad de gingo för. Men hur kunde ni, min bästa onkel, blottställa er för en dylik fara? Jag hade beslutat att rädda er ur dessa harpyers klor med hvad risk som helst. Om jag skrifvit till er om mina tvifvelsmål rörande mr Noel, hade ni då lyssnat till varningen. Skulle ni trott mig om jag sagt, att er förträffliga vän Dyson, efter att hafva bedragit er vid spelbordet och vid Newmarket, lånat er rival edra egna hästar för att bortföra er älskarinna, då han befarade att i fall ni gifte er, han och konsorter skulle blifva förafskedade? Skulle ni satt tro till mina ord, om jag underrättat er att er trogna tjenare Wilson bestal er på allt sätt och vore färdig att lemna er så snart något bättre anbud yppades? Jag kan tryggt svara nej. Jag beslöt derföre att bevisa er dessa saker, att praktiskt öfvertyga er om de vådliga följder det lif ni förde kunde ådraga er. Och ni har lyckats på ett förundransvärdt sätt, sir, sade Georg. Ni har lärt mig inse min oerfarenhet! af verlden och räddat mig från undergångens brant, i det ni visat mig mina så kallade vänher i deras rätta dager, Ått jag ej kommit för sent, har jag erfarit af Abberly, som säger att med någon sparsamhet allt kan ställas till rätta, och nu återstår blott ett vilkor att göra mig fullkomligt lycklig, och det här jag redan meddelat er. Georg såg först på Louise och sedan på sin onkel. Nå, sade öfversten, gå då fram till henne.som en karl och säg henne er mening. Louise kände sig färdig-att sjunka. till goltyet. Jag tyckte, sir, att ni sade att... miss Nevilles böjelse var ... var fästad ... Aldrig i mitt lif har jag sagt något sådant. Jag sade att sådant var fallet med miss Anstruther., Men miss Neville sjelf sade . Sade, hvad? utropade öfversten. Hon håller lika mycket af er som af sig sjelf. Hon älskade er