Aftonbladet – 14 februari 1848, sida 2

redan som barn ... hon älskade er frånvarande, hon älskade er närvarande, och hon älskar er ännu. Hur ni talar, öfverste, sade mrs Abberly, som önskale befria Louise ur hennes förlägenhet. Louise brast i tårar och skyndade ur rummet — Georg, förtjust, följde henne — tre af barnen ämnade sig till att följa exemplet, då öfversten utropade: stopp, ni små krabater, lemna dem i fred, de äro gamla vänner orh skola snart komma sams, hvarefter han fortfor, vändande sig till mr Abberly: och nu skall jag med dem återvända till den husliga härden och mina vanliga sysselsättningar, Välkomnad af underhafvande, för hvilka jag ej är någon sträng husbonde. Georg är ett barn af omständigheterna, och hade olyckligtvis fallit i händerna på personer, som om jag ej i tid mellankommit, skulle gjort hans fall ohbjelpligt; men han är räddad ... se, sel sade den gamle mannen, vändande sig emot dörren, med leendet på läppen och en tår i ögat — här komma de.n Louise inträdde nu med rodnande kind och nedslaget öga, stödjande sig mot Georgs arm. Hvad tyckes er nu om min plan, mr Abberly ?n utropade öfversten triumferande. Jag anser den förträfflig och får blott skylla på min egen kortsynthet, att jag ej redar utfunnit den, sade mr Abberly. Jag tyckte om den genast jag fann på den, fortsatte öfversten, och beslöt att, kosta hvad det ville, leda sakerna till den utgång de hafva fått; och framgången bevisar äfven visdomen af min favorit-maxim: är ändan god, så är allting godt. Kanske det roar mina läsare att veta det Georg och Louise blefvo gifta några veckor härefter — att huset vid Grosvenor Square öfvergafs och försåldes — och att mrs Arden i detta ögonblick pjuter all den sällhet verlden kan bjuda, omgifven af en. man som förgudar henne och en onkel som är lycklig vid åsynen af den lycka, han sjelf skapat. Hvad de öfriga personernas öden i denna berättelse beträffar, så gör det oss ondt att ej kunna meddela dem, utom lady France Bellamys, som sju månader efter sitt giftermål med Dallimore flydde från hör nom i sällskap med en italiensk betjent, hvilken åter I sin ordning öfvergaf henne och lemnade ättlingen af ett ädelt hus i den största nöd i ett fråmmände land SLUT.