Aftonbladet – 12 februari 1848, sida 2

Parma testamente, är på väg alt uppstå ex process, om man icke kan tillvägabringa en förlikning angående tvistefrågan, hvilken hvälfde sig kring ägandet af det stora, dyrbara smycke hvilket den aflidna bestämt åt österrikiske kejsaren, hennes höge broder, men på hvars besittning den nuvarande bertigen al Parma gör. anspråk, samt vägrar dess utlemnande, emedamr han anser detsamma såsom en del af de hononr lagligen tillkommande mobilierna. Uti Mänchen hade den 29 Januari den be kante skriftställaren och frihetskämpen Josepk von Görres, efter elfva dagars sjukdom slutat sitt verksamma lif. Historien om de stora skak-ningar, som sedan 41789 öfvergått Europa, vittnar om denne man, att han deltagit uti alla större strider för politisk fribet. Kraften af hans ord hafva Tysklands fiender 48144—48135 erfarit i Rbeinischer Mercur,. Han vtkämpade sedan mången kamp för fosterlandets och den politiska samt medborgerliga frihetens sak. Såsom det förljudes hade de i Berlin församlade medlemmar af sänderutskotten vändt sig provinsvis till regeringen, med begäran att nästa — provincial-landidagssammankonst måtte komma att äga rum, icke på våren, utan sent på hösten innevarande år. De skola dervid bafva stödt sig vid de olägenheter som uppstå för landtbrukare, om de, i en för jordbruket så vigtig årstid, på nytt måste lemna sina göromål. Skulle regeringen, efter hvad som är att förmoda, gå in härpå, så skulle provinciallandtdagen först komma att sammaniräda vid årets slut. Härtill lägges ett, med denna fråga i nära sammanhang stående rykte, alt regeringen skall hafva beslutat en periodiskt sammankommande landtdag, som skulle sarolas hvart annat år. Det kongliga patentet kärom skulle, såsom man trodde, utfärdas sirext efter de förenade ständerutskottens slutade sessioner. Om detta grå verkställighet, så skulle, i och med detsamma de förenade utkottens institution upplösas af sig sjelf, hvilket man, äfven af andra skäl, håller för troligt. Derraed vore för det preussiska folket åtminstone så mycket vunnet, att änskönt mån ej hade en årlig förenad landtdag, likväl årliga ständerrådplägninger komme alt äga rum, i det att provinciallandidagarna, hvilka äfven, såsom bekzent är, sammanträda hvartannat år, komme att omvexla med den allmänna landtidagen. Rörande frågan om de Haberska fzbrikernas understöd 2f staten, hade i Karlsruhe den andra kammeren haft en liflig debatt, som räckt från klockan 9 till 3; den 28 Januari afgjordes: frågan, med 335 röster mot 20, med bifall, Ofvannämnde beslut uti ardra karsmaren om understöds beviljande till pämnde högt föranledt en tilldragelse, som synes högst emärkelsefull och visar hvad som kunnat b följden i händelte kammaren bede vägrat understöd. Den 29 Januari kl. 4 2 kommo arbetare från Hesslerska machinfabriken in iständernas hus och begärde få tila vid presidenten, för att af honom få veta namnen på 63 arbetare, hvilka undertecknat en petiiionp, som önskade vägran af understöd till fabrikerna, hvilken blifvit inlemnad till hr Hecker, som meddelat densamma i kammaren. De förklarade att alla arbetarne, 850 till antalet, hade beslutat att icke mera arbeta tillsammans med sådant folk, som åsyftat att störta såväl deras herre, som tsalrika kamrater i förderf. Då presidenten Mittermaier befarn sig i Heidelberg, öfvertog vice presidenten Bader det svåra uppdraget att lugna de uppretade arbetarne. Man erfor nu att stor jisning var rådsnde bland fatrikernes personal, att de i alla verkstäder höllo rådplägningar och utvalde ombud, som hos kammaren skulle föredraga och fulliölja deras sak. Omkring klockan 5 ankommo 20 deputerade från fabrikerna till ständerförsamlingen, de uppförde sig anständigt och med värdighet, ssmt fordrade uppgift på de petitionerandes namn. Vice-presidenten lugnade dem med den försäkran, att petitionen icke varit ställd till kammaren, utan till Hecker enskildt, och derföre icke blifvit föredragen i kammaren. Arbetarne beslöto nu, att ingifva en petition till kammaren. De påstodo att, enligt deras efterforskningar, blott omkring 6 af dem hade undertecknat den omförmälde petitionen, och att de öfriga zamnen tillhörde obekant folk, utom fabrikerna. Afven i Durlach, hvarifrån en petition jemväl blifvit ingifven till kammaren, om understöd åt fabriterna, uppstod stor oro och förskräckelse, då arbetarne, som undertecknat petitionen, nu fruktade att blifva brödlösa. Alia voroispänd väntan, hvilka följder dessa tilldragelser kunde komma att föranleda. Uti Darmstadt hade, vid endra kammarens session, af representanten Lehne bbfvit väckt framställning om censurens upphäfvande och pressens frigifvande. ITALIEN. Konungens af Neapel koncessioner synas ha kommit för sent och vara alltför tydligt framkallade af fruktan i stället för god vilja, för att kunna vinna förtroende att vara tillförlitliga framdelez, och under förändrade omständigheter. Den genom den tredje koncessionskungörelsen utnämnda nya styrelsen för Sicilien, som samma dag (den 48 Januari) afreste dit, återkom nämligen redan din 20 till Neapel, och med detsamma spridde sig underrättelsen att insurgenterne äro herrar öfver hela ön, med undantag allenast af Messina, som af tropparne på kastellet hålles i schack. Regeringens troppar voro för öfrigt spridda på för många håll, för att kunna uträtta nåicot samt till störeta