Aftonbladet – 12 februari 1848, sida 2

NRA Ål genast skulle komma till honom. Då han anlände till sin onkel, bad denne honom sitta ned, emedan han bade något högst vigtigt att tala vid honom om. Jag har blott några få ord att säga, sade öfversten, på hvilka jag anhåller ni fäster den största uppmärksamhet. Jag är beredd att höra er, sir, sade Georg, som såg att hans onkels förra stolthet betydligt lagt sig, och äfven tyckte sig märka en tår i det insjunkna ögat. Georg, fortfor öfversten, ni har ruinerat mig, utan att dock sjelf vilja det — den förmögenhet jag under åratal samlat har försvunnit på en enda natt. Jag uppsteg från spalbördet denna morgon med en förlust af trettio tusen pund! Trettio tusen pund! utropade Georg. Tro ej att det är för att anlita ert bistånd jag sändt efter er, — säkerhet är gifven för penningarne och således är skulden betald, men som pi vet är jag med detsamma en tiggare. Betald ropade Georg. Ej en skilliog skall ni betala! — Här i min hand har jag svart på hvitt på att ni blifvit bedragen. Svart på hvitt,, sade öfverstep, huru — Georg lomnade honom brefvet. al Undertecknadt af Arthur Dyson, er bästa vän!p sade öfversten då han genomläst det. Omöjligt! — Detta är någon oförskämd mystiGkation, var säker på det. Ni som är så väl bekant med menniskonaturen, kunde omöjligen med er stolta hederskänIsla gjort en karakterslös bedragare, sådan som denne person anser sig vara, till er ständige ungdomsvän — det kan ej vara hans stil Jag vädjar till Nocl, sir, som känner hans hand. Mr Noel har lemnat mig, svarade öfversten. Jag yppade för honom den plötsliga Cföräsdringen i mina förmögenhetsomständigheter, och han var så mycket ledsnare deröfver, som ban såg sig tvungen att samma dag lemna mig, emedan han lofvat bort sig till landet. Faren! verkligen! Rest och lemrat er i denna svårighet? Ja, jag befarar det. Hjertlöse usling! utropade den uppretade brorsonen. (Siutet följer). Å