Aftonbladet – 8 februari 1848, sida 2

z— K-V mr ÖÖÖÖÖÖÖÖÖ PM MMMM MMMM låta en betjent bära ned fracken i hans vagn, som stod utanför porten. Ordet vagn stötte öfverstens öra och han var hardt nära att åter bryta lös, då ban lugnade sig och ihågkommande att denna mannens företrädare hade köpt sig ett tyskt baroni, nöjde han sig med att fråga: Har ni er vagn här? Ja, sir, svarade skräddaren, vi hålla oss åkdon för att bespara tiden; moden undergår så snabba förändringar, att om vi ej grepo dem i flykten, skulle rörelsen snart förfalla. Jag sade öfversten just nyss detsamma, sade den sjelfbelåtne hattmakaren. Hattarna hotas i denna stund med en fullkomlig revolution. Öfversten stod häpen öfver dessa personers näsvisa förtrolighet, men stillade sin harm, då han ihågkom att i detta fria och lyckliga land, der talang och industri hade upphöjt några af sina mest lysande prydnader från fattigdom och ett obemärkt stånd till rang och äreställen, är en handlande, ehuru med föraktliga miner sedd öfver axeln af några oförskämda narrar, både aktad och ärad. Sedan öfversten hunnit lugna sig efter den feber, hvari föregående samtal försatt honom, begaf han sig tillsammans med sin nya och förträfflige tjenare Wilson till sitt fashionabla residens, dit han ernade inflytta samma afton. Detta eleganta rus in urbe, Park Lanes paradis, skulle alltså blifva Louises hem för någon tid, och följande dagen var af öfversten bestämd till brorsonens och hans Vänners presentation för Louise, under ett antaget namn. Hvad hans afsigt härmed måtte varit, kan jag ej nu förklara: men visst är att naturen på det gynnsammaste understödt hans plan, hurudan den än var; ty Louise hade på de sednare åren så förändrat sig, både till anletsdrag och. hårets färg, att då man jemfrde henne med det porträtt som blifvit taget af henne vid nio års ålder, man omöjligen kunde trott det skola föreställa samma person. Då den gamle gentlemannen nämnde för henne att hon måste ändra namn, -: hvilket för ett ung fruntimmer alltid har något särdeles retande, gjord hon visserligen några obetydliga invändningar, hvilke af öfversten dock snart häfdes, och antingen hor anade hans plan eller ej, var det med all den till fredsställelse, man vanligen varseblifver hos ung: damer, då frågan är om något för dem särdeles an