Aftonbladet – 8 februari 1848, sida 2

leringssystemet. Detta kan slutas deraf, att i staten New-York, hufvudsätet för det Avburnska systemet, uppsyningsrådet i Sing-Sing år 41843 har afskickat två sf sina medlemmar till undersökning af fängelset Cherry Hill, och efter deras berättelse förklarat: Ms3n ser der ingen af de oordningar, som man finner i virt fängelse. Der hafva fångarne full ledighet till eftertanka; intet gräl cch ingen strid sfleder dem ifrån tanken på deras begångna förbrytelser och på den olycka; som de genom deras brott hafva ådragit sig Ännu mer. Desse förut så afgjorda motståndare mot Pennsylvanska systemet iöreslogo inrätrandet af ewt korrektionshus för qvinnor efter detta samma syz stem. I tillämpningen måste eit system finna sitt rättfärdigande. Efter antalet af återfallen låter sig beräknas, huruvida Pennsylvanien har grund att vara tillfreds med sin fängelseinrättning. Visserligen gör mångfalden af unionens stater det lätt för missdådarne att gezom öfverging från den ena till den andra staten undandraga sig de domstolars efterspaningar, af hvilka de för första gången blifvit dömda, och deraf uppkommer svårighet att noga bestämrea återfallen. Denna svårighet beträffar enligt regeln blott stera förbrytare, cch dessa äro icke mycket talrika. Antalet af återfallen må föröfrigt vara mer eller mindre ovisst, en säkrare grund att sluta till deras obetydlighet kan men få deraf, att från 1829, då det östliga korrektionshuset öppnades, och till 1843 fångarnas antal i detsamma har blifvit sig lika, under det att befolkningen i staden och grefsk:pet, som lemnar fångarne till detta fängelse, hade ökats med en tredjedel. Med andra ord: inom detta fängelses område har en förminskning i brottens antal egt rum. Samma proportionella förminskning varseblef men, enligt försäkran af uppsyningsmännen i det vestra korrektionshuset i Pittsburgh, inrättadt på samma sätt som det östliga. På ett ögonskenligare sätt kunde väl verksamheten af det i Pennsylvanien använda förbältringssättet ej blifva bevisad. Ej mindre afgörande äro de i Pentonville i England vunna lyckliga resultater. Fåagarre i detta fängelse betyga sjelfva de helsosaz ma verkningarna, som ensligheten hos dem frambringat. Hr Russel, generzlinspektör öfver fängelserna i Store britannien, berättar, att år 4844 hvar och en af de 343 fångar, hvilka skulle blifva sfförda till str: ffkolonien, några dagar före inskeppningen blef uppfoidrad, att friit cch öppet nedskrifva sin mening öfver erslighetsfängelset, hvarvid tillsades dem, att man först efter deras affird skulle taga kännedom oa deri:s skrifvelser, och att desammas innehåll alldeles icke skulle hafva något inflytande på deras behandling hvarken vid öfverfarten eller efter landstigning i Australien. Öiver 300 fångar efterkommo denna uppmaning, och deras skriftliga yttranden äro, såsom herr Russell säger, ett af de vigtigaste intyg för det pennsylvaniska systemets gynnsemma verkningar på kropp och själ. — I Genf stå sedan trenne år det auburnska och pennsylvaniska systemet emot hvarandra. Det sista användes vid fängelse af kortare varaktighet. Båda fängelsernag gemensamma själasörjare intygar, att det penr.sylvaniska systemet förtjenar företräde. I de efter auburnska methoden inrättade fängelserna äro, efter hans uppgift, bestraffaingarne så talrika, att de för förvaltningen blifva besvärliga; i enslighetsfängelset deremot ytterst sällsynta. I de första frambringar den genom tystnadstvånget och genom hestraffningarne uppkomna retlighet vansinne; i det sednares celler finna upprörda sinnen ro, och vansinne förekommer icke, ja benägenheten dertill förlorar sig sminingom i cellen. I afseende på sedligheten förklarar samma själasörjare, att efter hans sorgfälliga iakttagelser i sex eller nio månaders cellfängelser en grundligare själens pånyttfödelse leger rum, än i ett treeller fyraårigt förvar i lett auburnskt fängelse. Hvad som föregår under våra ögon bevisar Talldeles ögonskenligt riktigheten af denna punkt. Korrektionshuset la Roquette i Paris, bestämdt. Iför unga fångar från Seine-departementet, var Idet första i Frankrike, som upprättades enligt -Tisoleringssystemet. Blott med största varsamhet och blott på försök blefvo i början några -Jaf dessa upga personer underkastade ensamheten och just först de, som blifvit inspärrade i följd af faderlig tuktan. ; De föräldrar, som hade anledning att underI kasta sina barn en sådan tuktan, visade ringa i Iböjelse att begära densamma af domstolarne, -lemedan de unga brottslingarne genom samman-Ilefnadenännu mera förderfvades. I betraktande tJaf sina pligter mot familjerna, gjorde derföre -Istyrelsen från Januari 4838 ett slut på dessa -Ib:rns sammanlefnad och satte hvart och ett i -len särskild cell, der det, i stället för sitt namn, -lerhöll ett nummer, så ait det ej qvarlemnade -något spår af sin vistelse i fängelset. Detta rlförsta försök lyckades. Barnen blefvo fogliga, .lerkände den orättvisa de tillfogat sina förältdrar, och när förut två tredjedelar af denna Iklassens barn 4 till 5 gånger efter hvarandra -I hade, för att erhålla tukt, blifvit skickade till fängelset, så förekom det nu sällan 2 gånger, i slsynnerhet om de första gången deri qvarblifvit elflera månader. Dervid förmärkte man ingen Ilförsämring af deras helsa. Vid åsynen af de goda verkningarne af detta nya förfarende bealslöt man, att åtminstone för någon tid också n sätta sådana bland de egentliga unga brottslinlgarne i celler, hvilkas dåliga uppförande för de Bg nn nn a