Aftonbladet – 8 februari 1848, sida 2

mäns af facket erfarenheter bestämt deras rymlighet till. 4 meter i längd, 24, i bredd, och 3 i höjd, som utgör ett rum af minst 28 ku bikmeter. I några redan byggda fångelser har man till och med antagit 30 och i Tours 35 kubikmeter såsom mått. Felas det följaktligen straffången icke luft, så är också vidare hans ensamhet icke fullständig. Hen skall hafva en tät umgängels2 med föngelsets tjenstemän, hvilka nästan på bvarje timma af dagen skola öppna dörren till hans cell. Detta umgänge skall tätast ega rum med fångvakiarne, för hvilka vi framdeles skola taga kammarens uppmärksamhet företrädesvis i anspråk, och föreslå en för lagförslagets ändamål högst nyttig organisation. Då hvarje fångvaktare icke skall hafva uppsigt öfver mer än 23 å 30 celler, så bör han ofta besöka dem, dels för att der uträtta sina göromål, dels drifven af en naturlig böjelse till umgänge med dem, som äro anförtredde åt hansl: uppsigt. Uom väktarena skall arbetsmästaren, som har att leda fångarnas arbete, och fördela detsamma dem emellan, böra stå i beständig beröring med dem. Mindre ofta, men dock ef-: ter graden af behefsen inom fängelset skolal dernäst besök af själa2sörjarna ega rum, dernäst af föreståndiren, hvars kall det är att genom blandning af mildhet cch stränghet upprätthålla l husordningen, 3f liraren, af uppsigtskomm ssionernas eller skyddsföreningarnas medlemmar, hvilkas nit man hoppas skall visa sig motsvara storheten af den uppgift, de påtagit sig. Andt-l ligen skola ännu becök af anförvandter och andra persoer, som erhållit tillträde, öka umgängets omvexlivg. Fångens sinne behöfver ro, hans kropp behöfver för helsans bibenållarde rörelse. För den sednare har man i lagförslaget sörjt. Fången eger tillåtelse att ensam gå ut åtminstone en timma dagligen, och för detta ändamål skall vid hvarje korrektionskus: finnas ett tillräckligt ental spatsergårdar, i hvilka fången, utan satt blifva sed af andra fångar, kan taga sig rörelse i fria luften. Må vi nu anställa en jemnförelse emellan den i lagförslaget föreslagna inrättning och den som för närvarande eger rum i våra centralföngelser Födan skall förbifva densamma. För helsan har man i lagförlaget bättre sörjt, ty i cellen skall fången hafva att icandas 28—535 kubikmeter luft, under det han i centralfängelserna knappt har hälften så mycket. I det nybyggda fängelset i Paris, der str: ffångar på förhand blifvit insatte, har fången i srbetssalarne, hvarest kan dagligen tillbringar 42 timmar, blott 7 kubikmeter, ja i den starkast uppfyllda salen blott tre kubikmeter luft. I denna förgiftade, med dammet från de serskilda sysselsättningarne uppblandade luft, har mean svårt att andas. Häraf härledas de minga sjukdomarne och den ofvan anmärkta stora dödligheten. I sin cell kan fången efter behag röra sig och förändra sitt läge; i arbetssalen har han sin plats sig anvisad, som han ej vågar lemna uten att göra sig skyldg till straff. Den tid som är fången beviljad för utgående är enligt den föreslagne anordningen densamma, som vid den förutvarande. Tystnad är hos celltången naturlig, ty ban har hvarken retelse eller mnågot trängande behof till samtal. Men der, hvarest fången är ålagd tystnad, och derjemte utsatt för en ständig frestelsa att bryta den, der frambringas deraf en retlighet, som städse mera stegras genom str: fn för öfverträdelsen. Deraf förklaras förökandet af fallen af vansinne sedan år 4839 i våra centralfängelser, der detta påbud är infördt. Denna bedröfliga företeelse har hvarken visat sig i Philadelpbia, eller i England, eller i la Roquette, eller i något af våra departementscellfångelser, der fångar öfver fyra och fem år, i Philadelphia till och med tolf år, varit inspärrade. Efter hvad hittills sagdt är, utfaller alltså jemförelsen icke till fördel för det gemensamma fängelset. Vidare skola vi nu se, att öfverallt, hvarest man har försökt bådadera systemerna, lerfarenheten gifver samma resultat. Vi ega berättelser af uppsyningsmännen, föraståndarne cch läkarne vid korrektionshuset i Cherryhill öfver åren 4843 till 4845. Enligt dessa förekommo sinnesrubbningar blott sällan. För det mesta förefunnos de redan före inspärIrandet, och många förmildrades och upphörde Ttill och med efter en kortare eller längre vistelse i korrektionshuset. Dervid är att märka, att Pennsylvanien har intet offentligt hospital för bemedlade själssjuke, så att efter läkarens -Jutsago domstolen dömer fattige galne och svagIsinte, hvilka sig sjelf lemnade begå ofog, såsom Iförbrytare, och skickar dem till korrektionshuset. I de Auburnska fängelserna är de själsIsjukas an:al mycket större; i Sing-Sing är det Iså stört, att förvaltningen år 41843 föreslog de-Iras afskiljande. Äfven jemförelsen mellan dödligheten i de Philidelphiska med den i de AuI burska fängelserna utfaller till Cherry Hills förIdel. Men serskild uppmärksamhet förtjenar jemI förelsen af mortaliteten mellan fångarna i Cherry -IHill med den bland den öfriga befolkningen. Den steg år 1842 i fängelset till 41, procent -Ibland de hvi!e, 327 procent bland de svarte; ild eremot bland den fria befölkningen i Penn1 sylvanien till 193499. procent bland de hvite lJoch 27949) procent bland de svarte. Således 1 var bland de frie hvite dödligheten något större och ibland de frie svarte något mindre än bland de fångne. I Förenta Staterna, der begge systemerns -lgöra hvarandra företrädet stridigt, synes der a lallmänna opinionen uttala sg till fördel för iso mn ——————— — ——— es -låta en betjent bära ned fracken i hans vagn, som -I stod utanför porten. Ordet vagn stötte öfverstens öra och han var hardt , nära att åter bryta lös, då ban lugnade sig och a lir Sg tbammmanda stt donna mannens företrädare hade