Aftonbladet – 7 februari 1848, sida 3

— Vi vilja icke :nnars än ogerna göra anmärkningar mot våra kolleger inom pressen, så fort det icke gäller något vistigare att försvara eller bekämpa. Det händer likväl, att allmänheten stundom undfägnas med artiklar, så zbderitiska både till stil och taskegångar, att vi ej kunna undgå att med några ord söka göra d2 värde författsirne uppmärksamme på sina snillefoster, vare sig i politiken eller i konstkritiken. Atskilligt bar i denna väg förspoits äfven på ganska nära håll och i sjelfva dessa dagar; hvilket vi dock för närvarande nöja oss med att blott anteckna för att framde!es relevera, i fall vi skulle finna det :2f behofvet påkalladt. Något annat, litet afligsnare, som vi imedlertid icke med fullkomlig tystnad kunna förbigå, emedan det i vår tanke verkligen passerar gränsen för det skickliga, är en artikel i ,Ö tgöta Correspondenten, för den 2 dennes. Vår gode östgöte har, såsom det synes, fått sig en Stockholmskorresponden!t, den der med ali gewalt villspela racikal så att det förslår; och om, icke nöjande sig med att följa det gamla zodkända ordspråket ,leniter in modis, fortiter in 1e, tycker det vara bäst att så gerna strax: handla fortiter in modis, ifall det sedan skulle blifva ingenting alls utaf nin res Sktribenten är en bistoriker, som vet att draga fram både konung Farao i Egypten, deh de döfva, blinde och stammande konseljledamöterne (Arnvid och Folkvid m. 10.) 1 gamle kung Oiof; hof i Sverige. Utom en grof stil, som smakar hvarje bildad lisare temligen illa, sammanröres också allting, både likt cch clikt, i denna artikel tili ett fullkomligt abrakadabra, liksom i spiqvinnan Maguellones undergörsnde gryta, der alla slags goda saker kokades, ända tills gumman började afskumma spade, smakade depå och utbrast: jag har gjort gudemat af grismatl Huruvida detta här lyckats korrespondenten RV —,