Aftonbladet – 3 februari 1848, sida 3

bänsigt till göromålens omfång och betydenhet, är vida mera besvärlig och ansvarsfull än mången annan, hvars innebafvare åtnjuter dubbla löneinkomster, kunna påräkna tillräcklig utkomst för sig och omvårdnad... Han kan detingalunda, om kommitterades förslag fastställes; och i detta fall tvingas han underkasta sig förödmjukelsen att, för sin bergning, söka och emottaga bidrag och understöd af dem, med hvilka hans tjenst ställer honom i beröring. Det torde knapt behöfva antydas att ett sådant förhållande skall menligt inverka på ordning och skick i samhället, jemte det att det undergräfver tjenstemannaanseendet och troligen kommer att medföra den följd, att personer med den redbarhet .och skicklighet, som erfordras till de många med kronofogdetjensterne förenade vigtiga värf, sällan blifva sökande till desse beställningar, der utkomsten måste bero på allmänna välviljan. Kommitterade bafva antagit, att med lika tjenstegrad bör åtfölja lika lön. Det är likväl icke likheten uti tjenstegrad, utan likhet uti vidden af göromål, som bör utgöra grunden för lika lön: det synes ock både obilligt och orättvist, att kronofogde i mindre fögderi, med endast 46,000 rdr uppbörd, för indrifning hvaraf, likasom för öfrige tjenstegöromålen, han icke behöfver skrifvarebiträde, skall åtnjuta enahanda lön, som kronofogde i större fögderi, inom hvilket kronouppbörden utgor omkring 400,000 rdr, med göromål dessutom af den mängd och vidd, att minst tvenne skrifbiträden derföre erfordras. Provisioner, uppbördsoch redovisningsprocenter m. m., som hittills i någon mån kunnat jemna olika arbeten och tjensteåligganden inom lika ;tjenstegrad, hafva kommitterade af skäl, hvilkas giltighet är svårt att inse, funnit för godt att indraga. Märkligt är ock, att kommitterade i strid emot antagna principen, alt lönerne böra bestämmas till lika belopp för sam ma tjenster, för landskamrerare och landträntmästare i fyra län, i anseende till der förekommande mindre uppbördsförvaltning, föreslagit lägre aflöning än för nämnde tjenstemän i öfrige länen. Borde icke af samma skäl lönerne för kronofogdar lämpas efter befintlige olikheter uti göromålens nävgd och vidd? Populationens olikhet kunde icke oskäligen läggas till grund för olika lönebelopp. Sattet som kommitlterade uppgifvit för boställs afkastnings beräkning i värde, hvilket skulle frångå den lön, som för bostället, hvarmed tjensten följer, varder fastställd, synes jemväl mindre riktigt. Om t. ex. ett boställe varit bortarrenderadt för 400 tunnor spannemåil, skulle desse beraknas efter ett medium af sista 10 årens markegåvgspris. Detta bar de sednare åren, synnerligen 4845 och 1846, i anseende till mindre god årsväxt och andre serskilte förhållanden, varit så kbögt, att minskning deri för kommande år med säkerhet är att päI räkna; hvaraf följden måste blifva, att ett boställsarrende, Du uppskattadt till 800 rdr, innan kort eller om få år ej gäller i värde mer än 3500 rdr; men detta oaktadt skulle dock, enligt kommitterades förslag, förstnämnde summa 800 rdr, fortfarande afdragas från den otillräckliga löpven, 4,500 rdr, och alltså tjenstemannen endast derigenom lida en årlig minskning, gepom desse 300 riksdalers skillnad uti afkastningen. Landträntmästarve hafva framför andre landtstatstjenstemän blifvit af kommitterare tagne i lögn, då kommitterade, med åberopadt afseende å angelägenheten deraf, att uppbördsmän erhålla löner, tillräcklige för en oberoende bergning — en angelägenhet, förbisedd i frågan om kronofogdarne — föreslagit lön för landträntmästarne till 1,600 rdr. Detta lönebelopp, visserligen icke för! bögt tilltaget, öfverstiger det för kronofogdarne föreslagna, i stället att förhållandet borde vara omvändt; ty kronofogde har icke allenast lika vigtiga göromål att handlägga, som landträntmåstaren, utan tillika mångfaldigt flere. Landtröntmästaren beböfver icke lemna sitt rum för utförande af sine tjensteåligganden: han emottager uppbördsmedlen, sorterade och packvis ordnade: kronofogden måste deremot, för indrifvande af kronouppbörden i skillingtal, resa omkring i fögderiet under en tid af minst sex veckor. Tre veckor åtgå för bivistande af taxerings-kommitternes sammanträden, och föga mindre tid erfordras för vägsyner, att förtiga en mängd andra resor i och för tjensten. — Härförutan åligger kronofogden att, utan ersättning eller vedergällning, indrifva och ansvara för utmätningsmedel, ofta uppgående till mer-än sjelfva kronouppbörden. För fullgörande af allt detta behöfver kronofogde i större fögderi, så:-om redan sagdt är, biträde af aldraminst 2:ue skrifvare: deremot landträntmästare, om han besitter vanlig arbetsförmåga, knappast är i behof af något biträde. Obestridligt är alltså, att kronofogdes utgifter, i och för tjenstebestyren, uppgå till dubbelt mer än landträntmästares; hvadan ock, då rätt. och billighet böra i främsta rummet afses, men icke rangen tjensterne emellan, hvardera af desse tjenstemäns lönevilkor böra, i förhållande till utgifter och göromål, regleras och bestämmas. T.ardtstatstjinsteman. —— 7 LUTHER OM RELIGIONSFRIHETEN. ETT ORD ATT TÄNKA PÅ FÖR HÖGVÖRDIGE PRESTESTANDET. Till Redaktionen af Aftonbladet! Unger läsningen af Luthers Lefverne af Cnattingius påträffade Ins. följande stycke, sid. 302. som han, med anledning ef vid Riksdagen väckt fråga om religionsfrihetep, vördsammast anhäller måtte få ett rum i bladet, på det att den om Luthers tänkesätt i detta ämne okunnige må få se huru ban betraktade saken, och deraf hemta lärdom. Det lyder sålunda: Öfver själen kan och vill Gud ej låta någon pannan regera, än Sig Sjelf allena. Derföre, derest verldslig magt undersiår sig att gifva själarna lag, der griper hon i Guds styrelse, och förför och förderfvar blott själarna. — — Om mean lägger eD Menniskoleg på själarna att de skola tro så eller annorlunda, så finnes der visserligen ej Guds Ord. -Finnes der ej Guds Ord, så är det ovisst, om Gud vill det; ty det som Han ej befaller, kan man ej vara viss på, all det behagar Honom; ja, pman är viss, alt det ej behagar Gud. Ty Han vill hafva vår tro blott och bart grundad på Sitt Guddomliga Ord allena. — — Derföre är det öf—RREE— A ————— ———————R LT naud, eburudan utgången nu må blifva, bädanPE 3 mm. 0 RI rp 1 AL stan allt uidanva