Aftonbladet – 3 februari 1848, sida 3

Huru kan ni yttra er med en sådan säkerhet ?, Ni min: väl alt min bror på förhand underrättade er om sin död. Jag förkunnar er deremot, att herr de Chateau-Renaud kommer att stupa i denna duell. Hör på, fortfor han, i det han steg upp och med fingret pekade på min tinning; här, just här på hans hufvud, skall min kula inträngax An ni sjell? Mig skall hans kula icke ens vi:röran Men ni borde dock afvakta duellens utgång, innan ni afsänder brefvet. Det är alldeles onödigt. Han ringde. Betjenten kom in, Joseph, sade han, bär det här brefvet på posten. Men ni har då återsett er bror? ropade jag. Ja, svarade han. Det var en alltför besynnerlig sak med dessa båda dueller, dervid den ena af motsiåndarne var på förhand och utan skonsamhet dömd till döden. c Imedlertid anlände baron Giordino Mar:elli. Klockan var åtta och Vi begåfvo oss af. Lucien var så! ifrig att komma fram och käxade så mycket på kusken att han skulle köra fort, att vi voro På mötesplatsen tio mouter för tidigt. Våra motståndare komm? på slaget nio. De voro till häst alla tre och åtföljde af en betjent, äfvenledes till häst. Herr de Chateau-Renaud hade Sin ena hand instucken under rocken, och jag trodde i början alt han bar armen i band. Tjugu steg ifrån oss stego herirarne af och kastade tyglarne åt betjenten. Herr de Chateau-Renaud lemnade sig litet efter de öfriga och kastade förstulna blickar på Lucien. Ehuru ban var långt ifrån 0ss, såg jag honom blekna. Han vände sig bort och roade sig att med det lilla ridspöet, som han bade i venstra handen, afslå de sväda blommornda, som vexte på marken rundt omkring. ,Här äro vi, mina herrar, sade herrarne de Boissy och .Chatesugrand. Men j veten våra vilkor: de innehålla att herr de Chate:u-Re-l