Aftonbladet – 3 februari 1848, sida 2

RIESDAGEN. — I Ridderskapet och Adelns plenum i går afton biföllos Statsutskettets utlåtanden JM 32, 33 och 34 samt Ekonomiutskottets AA: 7, 8, 9, 10, 41, 12, 43 och 414, det sistnämnda genom votering, som utföll med 66 ja mot 27 xej. Det innehöll ett af Utskottet tillstyrkt förslag att Ständerna skulle hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Moj:t, på det tillfälle måtte beredas att bedöma fördelarne af väckt motion om fångars transportering till fots från häkte till domstol, täcktes, då sådant kunde pröfvas lämpligt, låta, företrädesvis och till en början i afseende å de till fästningsarbete dömde fångar, anställa försök med deras transporterande till fots. Hr Åkermans uttryck, att detta förslag vore både onyttigt och orättvist, framkallade af frih. Rud. Cederström och grefve Anton Gyldenstolpe åtskilliga deklamationer mot den moderna filantropien. Den sednare förmenade, att det ingen skada vore, om fångar finge gå, då så många andra menniskor begagna de fortskeffningsmedel, hvarmed naturen försett dem, samt att det för öfrigt snatt skulle finnas så många cellfångelser, att fångarne i alla fall ej finge långt att gå. Frih. R. Cederström påstod, att transporteringen på skjutskärra satte högmod i fångarne och att de ansåge forslingarne mellan häktena för lustresor, men att lusten för sådana färder skulle förgå, om de komme att göras till fots. Frih, Ad. Raab ansåg förslaget godt, emedan det skulle leda till besparing. Hr Akerman trodde icke detsamma, utan motsatsen, samt att den uppkommande långsamheten i fångforslingen skulle leda till ytterligare tidsutdrägt med de genom våra invecklade. former redan nog långa ransakningarne. Med anleduing af ett uttryck af grefve Gyldenstolpe, yttrade hr Åkerman, att om det vore att behandla fångar såsom herrar, att låta dem åka på bondkärra med skacklor om benen, så kunde det icke bjelpas. Hr af Grubbens föreställde ståndet omöjligheten alt låta fångär gå. Om man läte en transport af 12 fångar afgå, så måste till deras bevakning åtfölja en gevaldiger och 42 soldater. Fångarne, som äro så inmariga, skulle då en efter annan göra sig sjuka, och när ingen läkare funnes tillhands, blefve gevaldigern nödsakad att qvarlemna 4 fånge och 4 man af bevakningen i hvar by. På det sättet komme ingen fånge fram. Dessutom skulle fångarne begagna alla tillfällen att stjäla och rymma under vägen. Att låta dem gå genom hela Ryssland till Siberien, hvilket exempel en talare anfört, ginge väl an, ty der följde knutpiskan med; men här i Sverge, der man icke får gifva en fånge en örfil, utan att blifva stämd, funnes ingen utväg att tvinga dem fram. Han bestred, att fångar gerna vilja åka; tvärtom hade han, som 30 år varit stadsläkare, ofta måst utfärda betyg att fångar vore nog friska att FE ad me a a År dn