Aftonbladet – 3 februari 1848, sida 2

MM öfverdrifven försigtighbet tvifla derpå. Det ir långesedan hög tid att något mer än preliminärer göres i detta ytterst vigtiga, riksgagneiga ämne, och det tillhör Rikets ru församade Sänder att, innan de åtskiljas, komma till lefinitivt beslut. Skulle publiken änru icke nalva insett vigten af d2nna skyndsamhet, torle möjligen det till målet bäst ledande medlet vara, att en kompetent kommission nedsattes att undersöka: Kan Sverige, utan Jernvägars nförande, framskrida i välmåga och anseende paralelt med andra Europeiska länder på sam ma civilisationsgrad? — Ef:er denna frågas snara och utan tvifvel negativa besvarande, ålägger patriotismen det Svenska Folket göra gemensam sak till företagets utförande, skulle det äfven till en början ske med åsidosättande af konsideration för den ögonblickliga vinsten. Det riksgagneliga af ssken i sin vidsträcktaste omfattning bör då framstå såsom det allt absorberande motivet. Vinsterna för landet blifva ovedersägligen mångahanda, äfven de pekuniära skola icke länge dröja att på ett öfvertygande sätt göra sig gällande. Om :b:oluta nödvändigheten och oberäkneliga nyttan af lättade kommunikations-anstalt-r i et land, samt den lättaste af alla: Jernvägen, är numera blott en tanka, och skulle redin flera år tillbaka varit det, hade icke den or: ne anden,: privatinteresset här, som allestädes, invästlat sig, och både i tal och skrift sökt väcka publikens farhåga genom citationer af de ögonskenligaste exempel på utländsk, isynnerbet Engelsk, mssbushållning vid j rnvägars onläggande. Dessutom äro dessa citatlioner, om understundom med riktigheten öfverensstämmande, ofta nog gamla, och inkomstprocenten af en åberopad jernvig beräknad kort efter liniens fullbordinde, men ej efter dess närvarande, långt mindre efter dess blifvande trofik. U:veeklingen deraf sker ej så hastigt, ty en längre tid åtgår alltid att vänja publiken vid de nya kommunikations-anstalterna och till häfvande af gamla interes en: flera år naturligtvis i de länder, som redan hafva vinliga anstalter bragte till fullkomlighet, än i dem der de äro sämre. England derföre, der de gamla kommunikations-medlen varit och ännu äro utan jemförelse i förträffligaste skick, bör vid anställd undersökning, eller vid citation af dess jernvägars reveny, med största försigtighet behandlas, ech icke utan den mest intima bekantskap med alla existerande förhållanden (dem som kungöras och dem som hållas hemliga) åberopas till häpnad för våra villige, men ofta tvekende landsmän. Mitt åliggande är denna gång slutadt; hvad sag yttrat är enligt öfvertygelse, på grund af dep ringa erfarenhet jag i ämnet kuoum:t förvärva. — Måtte alla sanna patrioter nitiskt arbeta för den goda saken och tillkämpa Sveriges bistori:: den märkvärdiga epoken af jernvägars införande! Siwckholm d. 22 Jan. 41848. s Carl Tobtie. 4