Aftonbladet – 3 februari 1848, sida 2

Fon kysste mig på pannan och sade: res! — Åb, min mor är en verklig korsikanska. yOch ni bar anländt Ja, här är jag. ,Mea då er bror lefde, önskade han att ni ej måt:e hämnas hins död. Ja, det kan väl vara, sade Lucisn; men efter sin död torde hen ha ändrat mening, tillade ban, bittert leende. I: detta ögonblick inträdde betjenten med qvällsvarden. Vi satte oss till bords. Lucien åt, som om kan verit långt ifrån att erfara någun häftig sinnescörelse: Efter aftonmåltiden följde jag honom in i det åt honom bestämda rummet. Han tackade mig, tryckte min hand och önskade mig en god nett. Detta var det lugn, som i stora själar följer på ett oryggligen fat:adt be-lut. Följande morgon iaträdde han till mig, så snart han fick. vets att jag vir uppe. Vill Di) frågade ban, följa mig till Vine-nner-skogen? Det är, en from pilgrimsfärd, som jag måste göra. Om ni icke har tid, så 2r jag ensam. Hvad, ensam? Och hvem skall då visa er sället? Å Ac:, det finner jag nog. Jag såg det i drömmen. Jag var nyfiken att se huru långt denna besynnerliga lokalkännedom skulle gå. Godt, sade jag, jag skall följa er. Ni kan vara god och l2ga er i Ordning, medan jag skrifver till Giordino Martelli sade ban. Ni tillåter väl att jag skickar er betjent bort med ett bref? Han är till er tjenst.n Tack lo Han gick ut och återkom tio minuter derefter. Imedlertid hade jag skickat efter en kar briolett. Vi uppstego i den och foro till Vincennes. e Nu voro vi nära korsgången. . Vi nalkas ju stället nu ? yttrade Lucien, Jaz då vi komma tjugu steg längre fram,