Aftonbladet – 2 februari 1848, sida 2

Nej, Joseph, det är onödigt, svarade Louis. Jag beböfver dig icke.n Derefter saktade han sina steg och stannade. Se här, min vän,, yttrade han tillbetjenten, i det han lade en rulle guldmynt i hans hand. ,Se kär bar du; och om jag någon gång, då jag varit vid elakt lynne, bannat dig obilligtvis, så förlåt mig. 0, min Gud, herre! hvad betyder detta? ropade Joseph med tårar i ögonep. l ,Tyst! sade Louis, skyndade in i vagnen och satte sig emellan oss. Det var en beskedlig tj-naren, sade han, kastande ännu en blick på Joseph. Om någon af er kan vara honom nyttig, så rekommenderar jag honom åt er. Har du sagt upp honom? frågade baronen. Nej, men jag lemnar honomp, svarade Louis, smålcende. Vi stannade vid Devismes port, men uppehöllo oss icke der mer än nätt och jemnt så mycken tid som beböfdes för att förse oss med ett par nya pistoler, kulor och krut. Sedan reste vi så fort hästorne kunde trafva. Klocksn tre qvart till nio voro vi i Vincennerskogen. Ea annan vagn anlände dit på samma gång sv.m vår: det var herr de CnateauRenauds. De båda vagnarna körde in i skogen på tvenne olika vägar, men möttes dock i stora alla. Några ögonblick derefter voro vi på mötesplatsen. Mina herrarn, sade Louis, i det han steg ur, kommen ihåg, att ingen förlikning kommer i frågan . — Menn, sade jag, imedlertid ... Ack, min vänn, föll ban mig i talet; ni bör veta att, efter det förtroende jag nyss gifvit er, bar ni, mindre än någon annan, rätt att föreslå eller antaga någon förlikning.