Aftonbladet – 2 februari 1848, sida 2

Ae ST TES SEMA WEE RIESDAGEN. Riksdagsfullmägtigen Johan Johanssons anförande i Bonde:tåndet, ang. inköpet af Ridderstolpeska huset m. m. Red. hear blifvit anmodad att meddela detta anförande, hvars inaehåll angår några, såsom det synes, mindre lyckliga administrationsåtgärder med fastighetsköp för statens räkning. och som är ganska pikant i framställningen. I afseende på hvad deri förekommer om f. d. Ridderstolpeska huset bortfaller docx åtskilligt, som angår öfverpostdirektören baron Hamiltons åtgärd dervid, och hvarom förbållandet är upplyst genom bemälde friherres förklaring, hvaraf läsaren redan baft tillfälle att taga notis genom måndagens Aftonblad. Johan Johanssons anförende följer: Ibland föremålen för sista statsrevisionens särdeles uppmärksamhet har varit inköpet af Ridderstoipeska huset. Denna transaktion är så märkvärdig, men tillika så lärorik, att jag måste anbålla dermed få på några ögonblick upptaga Ståndets tid. Jag vågar försäkra, att den skall befinnas nyttigt använd genom de helsosamma slutsatser, hvartill saken gifver anledning. 1841 års Ständer beslöto, att Riksgäldskontoret skulle flyttas till Sundhetskollegii hus, hvilket för sådant ändamål borde repareras. Beslutet var tydligt och lemnade intet rum för någon förtydning. Likvälfunno 1844 års Ständer, till sin icke rioga förvåning, att deras föregångares vilja och föreskrift blifvit åsidosatta, och det af ingen mindre än deras egna ombud, en delegation af dem sjelfve. Huset var icke repareradt och, såsom skäl dertill, uppgafs dess bristfälliga skick, hvilket skulle erfordrat en kostnad af 20,000 rdr. Det var således för att bespara den arma Svenska staten en sådan kostnad, som Riksgäldskontorets fullmäktige inläto sig i en sådan olydnad mot sina principaler. Visserligen anmärktes äfven ett par andra svåra hinder för lydnaden, såsom att buset saknade ett brandfritt kassahvalf och plats för en vedbod, samt dertill låg nära intill ångfartygens vedtrafvar; men jag förmodar, att dessa hinder kunnat öfvervinnas, att ett kassahvalf kunnat byggas i huset, emedan tegel och kalk funnos att tillgå, att ved kunnat anskaffas under vinterps lopp för Riksgäldskontoret, lika så väl som för Sundhetskollegium, hvilka båda embetsverk hafva en lika stor embetsmannapersonal, och att de förfärliga vedtrafvarne vid närmare skärskådande skulle befunnits ligga på ungefär 400 alnars afständ, och således icke vara så vådliga, som den egna vedboden, hvilken man ville bafva i sitt eget grannskap. Det lärer således varit af omsorg för statsverkets bästa genom den stora besparingen, som herrar Fullmåktige underläto att hörsamma sin instruktion. Denna besparing skulle med de 46,000 rdr, som husets försäljning sedermera inbringat, belöpa sig till 36,000 rdr, och Rikets Ständer voro nog ädelmodige att taga detta skäl för godt, samt meddela sina fullmäktige decharge. Jeg anhåller nu att få visa, huru deras ädelmod blifvit belönadt och huru välbetänkt herrar Fullmäktige kalkylerat. Vid förra riksdagen väcktes fråga om att för statens räkning köpa ett annat hus. Arfven då höjde sig några röster emot en sådan handel, och isypnerhet blefvo de högljudda, när man fick veta, att handeln skulle gälla det Ridderstolpeska huset, samt att detta skulle kosta icke mindre än 400,000 rdr. Man anmärkte då, att nämnda hus hade sitt förnämsta värde af sitt läge vid en af stadens mest besökta punkter, och den utsigt den erbjöd; att dess våningar kunde vara eftersökte af rika eller förnäma familjer, som ville bo väl, och som äfven borde göra afseende på dess trymåer och sidentapeter, hvilka man framhöll som bevekande skäl för köpet; men att alla dessa fördelar ej kunnat tagas i beräkning för ett embetsverk, som behöfde utrymme och e!dsäkerhet, hvilka ej funnos der, hvars papperspackor ej kunde fröjda sig åt sidentapeterne och hvars tjenstemän, under den tid de uppehöllo sig i embetsrummen, borde ha annat at göra, än njuta af den vackra utsigten. Men man lefde vid förra riksdagen i illusionernas gyllene tidehvarf; Statsutskottet tillstyrkte handeln och de tre Stånden bifollo förslaget. När det förekom i Bondeståndet, mötte det visserligen något motstånd, men vid anställd votering bifölls det äfven här med 33 röster mot 29. Likväl beslöts att det inköpta huset skulle användas till lokal för Riksgäldskontoret, hvars hus deremot skulle upplåtas till Riksarkiv. Som imedlertid denna frågas afgörande öfverlemnades till Regeringen, gjordes här lika lite! afseende på sistnämnda beslut, som herrar Fullmäktige gjort på 1841 års Ständers, a Man hade sålunda besparat staten cn utgift al 36,000 rdr, men tillskyndat henne en af 4600,000 Så räknade herrar Fullmäktige på den tiden. Men icke nog med denna förlust för statsverke af 64.000 rdr banko. Det fick äfven vidkännes er ytterligare i det nyinköpta husets inredning til