Aftonbladet – 2 februari 1848, sida 2

Riksarkiv, som kunnat besparas, om Ständernas beslut fått gälla. Man trodde imedlertid, att saken åtminstone dermed skulle vara afslutad och man för en följd af år slippa vidare höra talas om hela affären. Annorlunda blef likväl förhållandet, och revisorernes berättelse lemnar härom ganska märkliga upplysningar. Af dem inhemtas, att hrr fullmäktige, före köpets afslutande, icke vidtagit tvenne åtgärder, som ingen enskild köpare gerna underlåter, och som man aldrig förmodar kunna åsidosättas af Rikets Ständers egna ombud, handlande för det allmännas räkning. De ha nemligen hvarken gjort sig underrättade om den egendoms soliditet, de hade uppdrag att köpa, eller tillsett huru med dess gravationer förhöil sig, och besörjt husets friande från alla sådana. Eburu de erhöllo kunskap om att en inteckning å 11,600 rdr fanns i huset, hvilken, enligt sin ordalydelse, i alla tider borde blifva i detsamma innestående, i hvilkens hand det än måtte komma, afslutade de likväl handeln, åtnöjande sig med säljarnes ombuds, öfverpostdirektören hr frih. Hugo Hamiltons försäkran, att han ännu icke erhållit enkhusdirektionens utlåtande öfver arfvingarnes begäran att få infria nämnde inteckning eller utbyta mot en annan. Det kan väl sägas till deras ursäkt, att de med skäl borde kunna anse sig berättigade att lita på en så högt uppsatt och med Konungens dubbla förtroende hedrad embetsmans ord; men i affärer litar man icke på ord, utan på handlingar, och att en sådan försigtighet var nödvändig, bevisades tyvärr alltför väl af följderna. Det befanns nemligen, så otroligt det än må synas och så obehagligt det är för mig att nödgas upprepa det, att hr friherrns och öfverpostdirektörektörens uppgift icke var sanningsenlig; att enkhusdirektionens resolution var meddelad tre veckor före köpets afslutande, och således icke kunde vara honom obekant; att han sedermera fördröjde dokumentets kommunicerande med Riksgäldskontorets ombudsman i fyra månader; att friherrn, sedan detta förhållande var uppdagadt, förbundit sig ombesörja inteckningens dödande genom dess utbyte mot en dylik i något annat hus, hvarmed enkbusdirektionen lofvat åtnöjas, men att han, ehuru ofta påmind om detta löftes fullgörande, ändtligen något mer än ett år derefter, förklarat det han icke lyckats att anskaffa någon annan inteckning, och att sterbhusdelegarne, till hvilka friherrn äfven hörde, icke ärnade befatta sig med en sådan åtgärd. När man nu erinrar sig, att frågan icke var om någon kinkigare sak, än att skaffa en inteckning mot 4!V, procents ränta, för alltid fästad vid något hus i Stockholm, att på sin höjd en uppoffring af ett par tusen riksdaler varit nog för att bereda en sådan möjlighet; att friberrn, både till följd af sina förklaringar till Ständernes full äktige och till föijd af den fördelaktiga affår han och hans medarfvingar gjort, hade en moralisk förbindelse att ställa saken på klar och redig fot, men att ingen sådan konsideration för honom ansetts bindande, öfverlemnar jag åt en hvar att bedöma detta förfaringssätt af ett högt förtrvende-embetes innehafvare, åtnöjande mig med det enkla anförandet deraf. Till kompletterande af kunskapen om säljarenas uppförande i denna affär, förtjenar det äfven nämnas, att de från huset lösbrutit och borttagit några trymåer, ehuru allt väggfast vanligen anses tillhöra en egendom och följa med i höpet. Riksarkivet kunde visserligen undvara dessa speglar, detär sant, men mig tyckes, att sterbhusdelägarne af högre skäl, än det lilla penningevärdets, borde känt sig uppmanade att låta dem qvarsitta. Jag har förut sagt, att hrr fullmäktige icke brytt sig om att undersöka den egendoms beskaffenhet, de för det allmännas räkning borde inköpa. Törmodligen litade de äfven här på hvad man sade dem. Det stod likväl skrifvet i ödets bok, att deras förtroende äfven i detta fall skulle komma på skam. En förlidet år anställd besigtning lärer nemligen visat, att det Ridderstolpeska huset är i så bristfälligt skick, till grunden och hela sin beskaffenhet så svagt, att dess iståndsättande skulle kosta omkring 350,000 rdr. Man bar sett, att herrar fullmäktige ansågo staten hafva handlat väl, då den utgaf 100,000 rdr, för att spara 36. Enligt alldeles samma räknemetod finna de det törhända äfven förmånligare för henne att iståndsätta det nyinköpte huset för 50,000 rdr, än det gamla Sundhetskollegii hus för 20,000, hvartill kommer en liten obetydligbet af arkivets och riksmusei utflyttning under re I parationstiden och inhysande på något annat ställe Härvid bör jag dock icke underlåta att anmärka Idet nit för det allmännas bästa, hrr fullmägtige i landra sidan ådagalagt, då de genom sin ombudsI man låtit uppsäga den ouppsägbara inteckningenr loftanämnde egendom, och ålagt honom börja rätte lgång emot enkhusdirektionen, i bändelse denna ickt ställer sig uppsägningen till efterrättelse. Framgån Igen af en sådan rättegång skulle visserligen förut sätta en rubbning i Sveriges lag; men hrr fullmäk: tige hafva dock med den gifna föreskriften visa Isin goda vilja. Visserligen hade det varit någo försigtigare och lagenligare att icke afsluta handelr förr, än ärendet var behörigen ordnadt; men derpi ltänkte icke köparne, så brådskande syntes dem sa Iken och så stor vinsten deraf för det allmänna I Detta stånd torde likväl härom bysa en olika tanka län hrr fullmäktige. ) Jag anhåller, att genom höglofl. Statsutskottet; försorg besigtningsinstrumentet å Ridderstolpeska hu .Jset måtte infordras och Ständerne sålunda komm: till så fullständig och klar öfversigt af ämnet, at lintet tvifvel mer derom måtte återstå. . Slutligen tager jag mig friheten erinra, att d TI fullmäktige, hvilka beredt svenska statsverket dess förmåner, äro med få undantag desamme, som er höl!o decharge för den besparing, de tillskyndad staten genom åsidosättande af sin instruktions före skrifter. Man ser deraf, till hvad grad de låti den bevisade mildheten lända sig till varning oci ledning. Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles. ) Stockholm den 42 Januari 1848. ) sv omv en Johan Johansson från Örebro län. ————— -I)DEN SANNA LIBERALISMEN) OCH DEN SANNA KONSERVATISMEN KOKA SAMMA GRYTA. oo es . 2.