Aftonbladet – 1 februari 1848, sida 3

RR — 5 Godt. Din kammartjenare sade att det var serveradt. Låtom oss fcukostera, och sedan skola vi gå att betala deras besök. Vi gingo in i matsalen, och nu uppstod icke vidare någon fråga om den affär, för hvars skull vi voro samlade. . Nu först gjorde Louis mig några frågor om Korsika, och jag fick dervid tillfäile att berätta honom allt hvad läsaren redan vet. I denna stund, då den unge mannens själ var lugnad af den tanken, att ban följande dagen skulle få slåss med hr de Chateau-Renaud, uppvaknade i hans bjerta alla familjoch fosterlandskärlekens varma känslor. Han lit mg tjugu gånger upprepa de helsningar, hans mor och hans -bror hade skickat honom. Och när han hörde beskrifningen om det besvär, Lucien gjort sig för att stifta fred emellan Orlandini och Co:onna, blef han djupt rörd, emedan han, bättre än någon annan, kände sin brors verkligt korsikanska tävkesätt. Klockan slog tolf. . Jag tror, utan att på minsta sätt vilja köra bort er, mina herrar,, yttrade Louis, att det nu torde vara tid att besvara de der herrarnes besök. Om vi dröjde längre, kunde de beskylla oss för försumlighet.s Åb, i det fallet kan ni vara lugn,, svarade jag. Det är ju knappast tvenne timmar sedan de gingo härifrån, och ni skulle väl hafva tid att tillsäga oss. Det må vara, men Louis har rätt,, sade baronen. Nu måste vi. dock först vetan, sade jag, hvilka vapen ni helst väljer, pistol eller värja.n Ack, min Gud! jag har ju sagt er att detta är mig fullkomligen likgiltigt, emedan jag är lika främmande för båda sorterna. Dessutom skall hr Chateau-Renaud nog bespara mig bryderiet att välja vapen. Han anser sig säkert såsom den förolimpade, Och i det hänseendet har han rättighet att välja hvad slags vapen han behagar. i Imedlertid är det ovisst hvem som kan kallas den förolämpade. Ni gjorde ju ingenting annat än mottog den arm, som tillbjöds er .