Aftonbladet – 1 februari 1848, sida 2

hafva yngre, vackrare, längre, håroch skäggrikare folk. Dessa afskedade soldater, som med friska sinnen och goda krafter återgå till arbetsklassen, äro ingalunda förlorade för försvaret. Under tio till femton år äro de fleste ännu i stånd att genom några veckors rep2tition blifva lika goda krigare som förut. Om det kungjordes i kyrkorna, att staten ville försäkra hvarje ånyo godkänd f. d. soldat under 43 års ålder, eller hans bustru, barn eller arfvingar, att efter kampagnens slut erhålla en summa af 4C0 rdr, eller ock om genast i lega utbetaltes 50 rdr, så skulle öfver hela landet, sammanräknadt, sannolikt 20 till 39,080 soldater anmäla sig; och om för en sådan anvärlning af frivillige erfordrades några millioner rdr, en eller annan gång på ett århundrade, så vore det ett lappri, i jemnförelse med de uppoffringar, som nu måste under hvarje tiotal göras för att underhålla en under freden öfverflödigt stor styrka? Häraf inses, att det nuvarande systemet för landtförsvaret innefattar en missbushållning, och denna utgör den egentliga orsaken till så väl regeringens, som nationens bekymmer. Likväl är äfven administrationen icke alldeles uten sku!d höri. Låtom oss i detta afse:nde nigot närmare följa upplysaren. En meddelad jemnförelse emellan anslagen i 4845 års riksstat och den under den 9 sistl. November afgitna Kongl. propositionen, visar, alt Landtförsvars-departementets kansliexpedition kostar rdr 45,805: 46 och Krigskollegium 27,476. Dessa embetsverk skulle kosta vida mindre, om ej indelningsverket funnes med sina minga invecklingar, boställsoch torpväsende m. m. Men de kunde troligen äfven nu genom en ändamålsenligare organisation kosta mindre och ändock lemna de verkligt srbetande ledamöterne bättre utkomst. Vi blott fråga? Ingeniörkorpsen, redan dyr, hvarföre vill man öka kostnaden med 5640 rdr till en s:ppörkorps? Hafve vi icke tillgång på dugligt manskap i likartade arbeten, genom våra offentliga arbeten och indelta soldatens vanliga sysselsättningar? Kommendantsstaten. Kunde ej en sior del af anslaget besparas, om åt garnisonsbefälet äf. ven kommendantsbefattningar uppdrogos emot ett billigt arfvode; månne vi ej nu hafva många flera kommendanter än fästningar? Krigsakademien. Skulle den nödvändigt behöfva kosta staten 38,300 rdr, då ett så stort antal betalznde kadeiter erlägga så betydlig årsafgift? Och, hvartillskall nu behöfvas ett antal frikadetter, på en tid, då 3 a 400 rdr iallmänhet betalas för en yngling i högre undervisningsenstalt? G:gnar man det allmänna eler den enskilde, genom att rycka den oBemedlade ur den närande klassen in i den tärande, der han oftast snart blifver öfvergilver: och olyeklig? Allmänna garnisonssjukhuset. Kunde sjukvården för gernisonen ej på samma gång sparsammare och bättre ordnas? Använd palatset till nationalmuseum, det skall måhända fordra 200,000 rår till förändringen. Räntan på det besparade anslaget betäcker då nästan hela sjukdetaljens nuvarande kostnad. Vi vilje icke påstå något med säkerhet i denna punkt, men hvad vi yttrat derom förekommer döck sannolikt. Af den alltför lågt beräknade statsutgiften för indelda kavallerioch infamteri-regementerna (L,593,457: 31) skulle nära hälften kunna indragas, på sätt vi antydt, och utgifterna dels besparas, dels bidraga till förbättringen i vår militär-organisation. Inom värfvade armegen kunde otvifvelaktigt besparingar ega rum å kavalleriet, i synnerhet i lifgardets till häst stat: bvarmed vi förstå icke blott de af upplysaren specielt upptagne 62,970 rdr, utan äfven de denna summa mer än dubbelt öfverstigande kostnad2rna för beklädnad, remontering, fouragering, kasernering, 0. 5. V. Genom fotgardesregementernas förändrade organisation skulle utan svårighet de 474,400 rdr, som nu utgå å personalstaten, samt de i anslaget för krigskollegii departementer, nu dolda kostnaderna m. m. kuniha ansenligt förminskas, och säkert skulle dessa indragpingar i hästoch fot-gardena tillåta, att icke behöfva förhasta sig med indragning af de tre, nu till: upplösning föreslagna föga dyra korpser, hvilka visserligen vid en omfattande. reorganisation: torde böra bortgå, men hvilket dock endast: långsamt förminskar krigsbudgeten. Genom den antydda indragningen å indelta armåen och förändringen med beväringsmanskapets beklädnad, kunde anslagen till omaterielenn. bättre förslå till nödvändigare behof; åtminstove skulle omkring 45,000rdr mindre årligen åtgå till löfmundering åt indelta infanteriet, och lej beller behböfdes det då att spoliera reservförråder för allmänna beväringep. Denna punkt behandlas i wupplysningarne så kn:pphändigt, att icke alla torde kunna uträkna huru dermed verkligen står till. Imedlertid skulle, enligt den Kongl. propositionen, munderingar för 800;008 Irdr blo annamwmas, och ett årligt anslag gifvas till resättning deraf, nemligen 45,000 rdr; men -liöljden blefve att 48 år skulle åtgå för att fylla I I bristen.