Aftonbladet – 31 januari 1848, sida 1

Rasta sen nat ne I Den gode Lucien! Jag visste väl att ha skulle göra det, eburu det alldeles icke ingic i hans ideer. I Ja, och ni är honom stor tacksamhet skyl dig, det kan jag intyga, ty jag vet hvad de kostade på honom att så handl:. Derom skola vi tala vidare en annan gång om ni tillåter det, och det skall bli mig er stor fignad; ty ni finner väl huru stor sällhe det skulle vara för mig, att med tankens ögor återse min mor och min bror, under det ni som nyligen sett dem, talar om dem. Såle des... om ni vill ha den godheten säga mig hvilken tid ... Detta är mig verkligen litet svårt för ögon. blicket, ty under de första dagarna, som följ: på min å:erkomst, nödgas jag vara litet osta dig. Men ni sjelf kan ju vara så god och sägs mig hvar och när ni kan träffas., Hör på, sade han, )ha vi icke den första fastlagsdagen i morgon?x I morgon ?o Ja.n Jo, det bör ega sin riktighet. Går ni på operamaskeraden ? Dertill kan jag svara både ja och nej: ja — ifall pi skulle vilja ståmma möte med mig; nej, om jag ej bar något intrassa2 af att gå dit — Jag går dit, — Jag är nödsakad att gå dit Ha halv sade jag, småskrattande; jag finner väl at det förhåller sig som ninyss sade, nemligen alt den svåraste smärta bortdomnir med tiden och att ärret börjar växa öfver ert bjertas sår.n Nu bedrar ni er storligen. Säkert skoll Mitt bhjertas sir blifva uppnrfvet i stället för läkt., Men så gå då icke på opersmaskeraden.n Åck, min Gud! får man då göra hvad man vill här i verlden? — Jag bortföres mot min vilja, och jag går dit ödet drifver mig. Nog